t-giving baby!
Bloggar just nu fran Porterville, centrala Cali.
Amerika ar sa forutsagbart. Allt man forvantar sig, upplever man. Allt man ser pa TV, ar precis som det ser ut, For real. Jag alskar det. Michelle bor i ett sott hus i en smastad, gatan hennes hus ar belagen pa ar precis som i alla filmer, gatan ar sjukt bred, husen ar pittoreska, men valdigt californiska, alltsa med medelhavsstuk, det ar palmer i tradgardarna och alla garageuppfarter har en basketcourt. Alla lever the american dream och ar sa lyckliga. Eller?
Nar man pratar med folk om high school. sa ar det precis som man tror. Det ar precis som i filmerna. Var man inte med i innecrewet sa hatar man high school. Spannande liv.
En iaktagelse jag gjort har ar att alla ar sa mobilfixerade. Folk haller pa med dem hela tiden, och da menar jag hela tiden. Nar en ledare star och pratar infor en grupp, kan hon eller han sta och skriva ett sms samtidigt. For alla smsar, fa ringer. Det ar sjukt irriterande. Ring bara! Kaden. Tycker det ar ganska ohyfsat, men vad gor man? Embrace the sitauation.
Omradet vi bor i ar typ Downtown/Hollywood/Echo Park. Vi lever i granslandet. Sunset blvd ar vart hood. Det ar den stora huvudgatan som vi gar pa varje dag, till kyrkan och tillbaka. Det kanns helt arligt som att bo i Mexico. Man far minst 2 tutningar varje gang man gar ngnstans, det ar massor sma liqourstores overallt, de flesta pratar spanska, och det ar faktiskt allmant ghetto. Och fran detta aker vi till vara adopt a block varje sondag. Sa, jag har hort att L.A ar en sk 'vit' stad, men det har inte jag markt av. Haha!
I mandags var vi i The Groove, en shopping galleria som ar belagen utomhus, ar typ som en liten stad. Det finns manga sanna har, och det ar sa sjukt trevligt att ga runt i dem. The Groove ligger i Beverly Hills (tror jag iaf..) sa det kandes sa skont att lamna ghettot for nagra timmar. Man marker sa fort nar man kommer till ett 'vitt' omrade. Manniskor ar inte bara normala, utan tata. Man ser det direkt pa kladerna, och alla juciy morsor som springer runt med barnvagn och starbucks i handen. Uggs har de oxa. Alskar Uggs. Det jag alskar med vart omrade ar alla sjukt sota hus. Runt DC ligger ett bostadsomrade, sa det ar inte varsta ghettot, dont get me wrong. Gillar att klaga lite bara. Och overallt ligger sma vintageaffarer. Sjukt coola, alskar dem. De ar lite for dyr dock, som alla 2nd hand affarer. Vegan stallen finns overallt oxa. Folk ar verkligen hippies har. Iaf dar vi bor, det ar stilen som dominerar. Har borjat adoptera den sakta man sakert. Kanns som om man far den inspirationen har.
Snart ska vi halsa pa Michelles syster och hennes sambo, som faktiskt ar ganska skum. Vi diskuterade forut om han roker weed eller inte. Han gor antagligen det. Haha. Alla gor det har. Embrace it.
Ser sa ifram emot att borja dansa for real. Vi borjar snart ova infor var forsta produktion, som vi kommer resa runt om visa i olika kyrkor. Jag och 5 andra ar med i dansteamet, min precious Tri ar med. Alskar henne. Hon har varldens skonaste stil och skulle kallas vintage-estet i Sverige. Hon ser sa svensk ut, I stilen. Annars ar hon halv-filippin. Sa not so much annars.
marked for life. snart.
puss
nu ett oseriost inlagg
Nu nar jag varit serios och emotinal ett tag maste jag snacka lite crap.
DRAMA i MC
Vi hade krismote for en vecka sen. Det ar tydligen nagra som brutit reglerna och haft relationships, hanglat och hallt pa. Ajabaja. Da far man discipline och annat jobbigt pa halsen.
Folk snackar allmant mkt skit har. Det tror man inte om kristna manniskor, men ooo ja, man marker att vissa ar 90or har, halla, sa unga liksom! Sa mkt yngre an mig oxa. GOOOOD.
Iaf, vi var ute och at middag pa en restaurang harom helgen. Detta var pa Universal citywalk, sa det var sjukt coolt, var lite Vegas kansla. Vi at, och sen gick vi runt lite, samt ett sjalvklart stopp pa Starbucks. Dar motte vi upp med nagra hoomies fran MC, massa tjejer och en kille, varldens mest feminina Garrett. Sjukt skon pojk. Iallafall, vi gar tillbaka till restaurangen, tar en svang om pa deras terrass, dansar salsa, hur kul som helst, och bara cpar runt. Sen aker vi hem. Nar da G-baby(som vi kallar honom) kommer hem till killarnas vaning fragar alla vart han varit. Han sager da "Out with the ladies". Pa ngt satt, via ngn stackars sjal, sprids ett rykte att vi har varit ute pa en nattklubb, G-baby har kopt ett falsklegg och alla var fulla. Jag far skratta, som matilda skulle sagt lite lagom tantigt, at situationen.
Ledarna fragade en av oss dagen efter vad som egentligen hande, sa allt blev uppklarat tidigt, men ryktena halls fortfarande igang, fick jag bekraftat haromdan, nar en tjej fragar mig om det ar sant att jag var i full i helgen. HAHA! Americans i mitt hjarta.
Annars har jag hittat en karlek till Honey nut cheerios, sojamjolk, starbucks gingersnap latte (men sojamjolk sjalvklart) och jag har borjat MALA (sjukt otippat, jag veeet! mala=paint).
Imorgon borjar vart 3 dagars thanksgiving lov, aker hem till Michelle till Porterville, i centrala Cali, ca 2,5 h harifran. Jag, Frida, Katrina och Ashley ska fa aka med underbara Michelle och fa bo i ett riktigt hus, ata TURKEY, STUFFING, MASHED POTATOES och PUMPKINPIE, som riktiga americaner!!!! Jag lovar att blogga och beratta hur det kandes. Jag ar sa excited, som vi sager i staterna.
Ja just det. Forra veckan var alla tjejer ute och campade. Pa Malibu beach. Fy bovelen vad det var kallt. Men oh sa vackert. Helt stort. Vi chillade, grillade korv och SMORRES, JESUS, varfor gor vi inte smorres i Sverige?!?!?!?!??! Jag ljuger inte, jag ska adoptera det och gora det hela agusti nar jag kommer hem. Man grillar forst marchmellows, sen tar man tva grahamkex, eller typ digestive, och en tunn chokladkaka, och pressar ihop detta till en "hamburgare". Det ar ackligt gott. Folk var helt overexalterade nar jag berattade att det var min forsta smorre, och att jag kommer bli miljonar nar jag startar trenden i Sverige.
Annars sa jobbar jag pa att bli av med min accent. Jag hatar att ha en accent, aven om det kanske kan vara charmigt ibland. Usch nej. Det gar framat, pratade med en kille i telfon, som inte horde att det var jag eftersom jag lat som en amerikan. En VIT amerikan. Jag far nog jobba lite pa min ghettoaccent, och jag ska na mitt mal.
MC gor ju stora shower som vi visar upp pa motena har, pa Pastor School i Phoneix, och aven runt om i kyrkor i L.A. Vi ska borja ova for den forsta nu om nagra veckor, eftersom den ar i januari, pa ett ungdomsmote har. Kanske 30-40 manniskor utav 130 far vara pa scen, och bade jag och Frida kom med! Sjukt ball. Jag ska dansa och Frida ar en freedomjunkie, vad det nu innebar. Den som lever far se.
Snart narmar det sig. Den 18e smaller det. Den 19e blir allt som vanligt for ett tag. Jag grater av gladje nar jag tanker pa det.
For ovrigt sa har vintern kommit till L.A. Det ar typ 15-20 grader, jag kan ha stovlar och ibland tom min skinnjacka! Det ar lite roligt faktiskt.
Shoppade ett tar jeans pa Forever 21 for 12 dollar igar. Det gillar vi. F 21 ar typ som H&M, mkt crap som maste sollas bort for att hitta guldkornen. Men ackligt billigt ar det, och det gillar vi nar dollarn bara stiger och stiger. Sluta ngngang.
ALSKAR ER.
PEACE
DRAMA i MC
Vi hade krismote for en vecka sen. Det ar tydligen nagra som brutit reglerna och haft relationships, hanglat och hallt pa. Ajabaja. Da far man discipline och annat jobbigt pa halsen.
Folk snackar allmant mkt skit har. Det tror man inte om kristna manniskor, men ooo ja, man marker att vissa ar 90or har, halla, sa unga liksom! Sa mkt yngre an mig oxa. GOOOOD.
Iaf, vi var ute och at middag pa en restaurang harom helgen. Detta var pa Universal citywalk, sa det var sjukt coolt, var lite Vegas kansla. Vi at, och sen gick vi runt lite, samt ett sjalvklart stopp pa Starbucks. Dar motte vi upp med nagra hoomies fran MC, massa tjejer och en kille, varldens mest feminina Garrett. Sjukt skon pojk. Iallafall, vi gar tillbaka till restaurangen, tar en svang om pa deras terrass, dansar salsa, hur kul som helst, och bara cpar runt. Sen aker vi hem. Nar da G-baby(som vi kallar honom) kommer hem till killarnas vaning fragar alla vart han varit. Han sager da "Out with the ladies". Pa ngt satt, via ngn stackars sjal, sprids ett rykte att vi har varit ute pa en nattklubb, G-baby har kopt ett falsklegg och alla var fulla. Jag far skratta, som matilda skulle sagt lite lagom tantigt, at situationen.
Ledarna fragade en av oss dagen efter vad som egentligen hande, sa allt blev uppklarat tidigt, men ryktena halls fortfarande igang, fick jag bekraftat haromdan, nar en tjej fragar mig om det ar sant att jag var i full i helgen. HAHA! Americans i mitt hjarta.
Annars har jag hittat en karlek till Honey nut cheerios, sojamjolk, starbucks gingersnap latte (men sojamjolk sjalvklart) och jag har borjat MALA (sjukt otippat, jag veeet! mala=paint).
Imorgon borjar vart 3 dagars thanksgiving lov, aker hem till Michelle till Porterville, i centrala Cali, ca 2,5 h harifran. Jag, Frida, Katrina och Ashley ska fa aka med underbara Michelle och fa bo i ett riktigt hus, ata TURKEY, STUFFING, MASHED POTATOES och PUMPKINPIE, som riktiga americaner!!!! Jag lovar att blogga och beratta hur det kandes. Jag ar sa excited, som vi sager i staterna.
Ja just det. Forra veckan var alla tjejer ute och campade. Pa Malibu beach. Fy bovelen vad det var kallt. Men oh sa vackert. Helt stort. Vi chillade, grillade korv och SMORRES, JESUS, varfor gor vi inte smorres i Sverige?!?!?!?!??! Jag ljuger inte, jag ska adoptera det och gora det hela agusti nar jag kommer hem. Man grillar forst marchmellows, sen tar man tva grahamkex, eller typ digestive, och en tunn chokladkaka, och pressar ihop detta till en "hamburgare". Det ar ackligt gott. Folk var helt overexalterade nar jag berattade att det var min forsta smorre, och att jag kommer bli miljonar nar jag startar trenden i Sverige.
Annars sa jobbar jag pa att bli av med min accent. Jag hatar att ha en accent, aven om det kanske kan vara charmigt ibland. Usch nej. Det gar framat, pratade med en kille i telfon, som inte horde att det var jag eftersom jag lat som en amerikan. En VIT amerikan. Jag far nog jobba lite pa min ghettoaccent, och jag ska na mitt mal.
MC gor ju stora shower som vi visar upp pa motena har, pa Pastor School i Phoneix, och aven runt om i kyrkor i L.A. Vi ska borja ova for den forsta nu om nagra veckor, eftersom den ar i januari, pa ett ungdomsmote har. Kanske 30-40 manniskor utav 130 far vara pa scen, och bade jag och Frida kom med! Sjukt ball. Jag ska dansa och Frida ar en freedomjunkie, vad det nu innebar. Den som lever far se.
Snart narmar det sig. Den 18e smaller det. Den 19e blir allt som vanligt for ett tag. Jag grater av gladje nar jag tanker pa det.
For ovrigt sa har vintern kommit till L.A. Det ar typ 15-20 grader, jag kan ha stovlar och ibland tom min skinnjacka! Det ar lite roligt faktiskt.
Shoppade ett tar jeans pa Forever 21 for 12 dollar igar. Det gillar vi. F 21 ar typ som H&M, mkt crap som maste sollas bort for att hitta guldkornen. Men ackligt billigt ar det, och det gillar vi nar dollarn bara stiger och stiger. Sluta ngngang.
ALSKAR ER.
PEACE
valkommen till verkligheten
fattar inte vart tiden tar vagen. Fort gar det iaf.
Som jag har namnt sa har vi ju sk Adopt A Block varje lordag. Det ar da vi aker ut till olika ghetton over hela L.A. Dream Center valde helt enkelt ut de kvarteren dar det var mest gangverksamhet, mest brottslighet och allmant farligt. Och dar hanger vi. Ca 20 bussar aker ut, laddade med folk och mat for oss att dela ut. Mitt kvarter heter 5th and Union, och det ar jag och 2 till Masters elever, och 2 andra tjejer som ar dar, varje lordag. Folk star redan och vantar i ko nar vi kommer dit, det ar helt sjukt. Det kanns som att vara i Mexico, alla pratar spanska, alla skyltar ar spanska och allmant outlandish. Har borjar skaffa lite kontakter nu, en tant speciellt ar helt underbar. Hon ar typ 80 ar och pussar alltid pa mig och sager I love you. Hallego. Har som mal att kunna prata iaf lite spanska efter detta aret. Man maste ju, om man vill gora sig forstadd.
I detta omradet finns ett stort lagenhetshus som massa svarta, ungdomar/unga familijer bor i. Dar kanner vi nagra, sa vi brukar ga dit och halsa pa. Nar man kommer in i detta huset sa slas man av en vagg av marijuna. Det ar helt sjukt, kanns som mina klader ar drankta i weed nar jag gar darifran. Iaf, dar bor Brandy, en tjej som vi lart kanna, hennes 3 barn och kille av ngt slag i ett rum, med endast sang och tv som mobler. Och en stol. Andra ungdomar som bor dar ar allmant vack, hoga eller bara helt lost. Sen har vi en annan skum tjej vi brukar halsa pa, som oxa alltid ar hog, hennes kille av galen, och de har en 1 arig son. Mitt hjarta brister.
Vad gor man?
Sen halsade vi pa en annan familj som vi har traffat en del. Dottern i huset fyllde ar haromveckan, sa vi blev bjuda pa ett akta mex-party, men friterad fisk (inget nara danavik kvalle dock) och sallad, var sjukt gott! Iaf, nar vi kom in i deras hus, eller snarare rum, sa var soffan och bordet borta. Tydligen hade de haft nagon slags kontroll, och hittat insektsbett over hela soffan, sa det var tvungna att slanga ut soffan, och aven bordet. Sa nu har dom inget. For de har inte rad att kopa en ny. I detta har de 3 barn.
Vad sager man?
- valkommen till verkligheten lilla Amanda
Vi har ett ministry i DC som heter Foster Care, det ar en hjalp for familjer som ar fattiga, och behover hjalp med att halla ihop sin familj. Till exempel, iom ekonomin har manga inte rad att behalla sina lagenheter, kanske forlorar sina jobb, och da tar DC in familjer och later dem bo pa omradet, eller ser till sa att deras hem har mat, mobler och tom barnpassning, sa de kan forsoka leva ett bra liv. Horde ett sjukt testimony om detta haromdan, maste bara beratta!
Sa, en man ar nere pa skidrow (det varsta tankbara omradet i L.A, en "stad" for hemlosa, hundratals hemlosa manniskor bor pa gatorna) han ar inte hemlos, men hanger dar med alla pundare. En av Dream Centers bussar aker forbi och plockar upp folk for att ta dem till motet pa sondag morgon, han hoppar pa den, helt otippat. Han gar pa motet, blir fralst, borjar ga pa motena varje vecka, och sakta men sakert borjar forandras. Under denna tiden halsar han pa sin fru som sitter i fangelse. Hon marker att hennes man ar helt forandrad, han har hopp, han ar postiv, han ar en helt ny man. Sa nar hon kommer ut ur fangelset, borjar aven hon ga pa motena. Aven hon blir fralst, och forandras. Eftersom de levt som de levt, ut och in ur fangelset, droger och sprit, sa har socialen tagit hand om deras barn. Nu ar bada rena, och vill forsoka fa tillbaka sina barn. Sa de ber DC och hjalp. Foraldrarna far reda pa att de maste rusta upp sitt hem for att fa tillbaka sina barn, de behover sangar, stolar, bord, saker de inte har, och inte har rad med. Sa DC fixar allt de behover, foraldrarna far tillbaka sina barn, och de ar rena och har vanliga jobb.
gashud, nagon?
Ar sa sjukt tacksam over att jag far vara har och se allt jag gor. Jag ar sa ackligt tacksam over min uppvaxt och mitt liv, har ju anat att jag ar lycklig lottad innan, men Jeeeeez. Det enda jag kan gora ar att tacka.
Som jag har namnt sa har vi ju sk Adopt A Block varje lordag. Det ar da vi aker ut till olika ghetton over hela L.A. Dream Center valde helt enkelt ut de kvarteren dar det var mest gangverksamhet, mest brottslighet och allmant farligt. Och dar hanger vi. Ca 20 bussar aker ut, laddade med folk och mat for oss att dela ut. Mitt kvarter heter 5th and Union, och det ar jag och 2 till Masters elever, och 2 andra tjejer som ar dar, varje lordag. Folk star redan och vantar i ko nar vi kommer dit, det ar helt sjukt. Det kanns som att vara i Mexico, alla pratar spanska, alla skyltar ar spanska och allmant outlandish. Har borjar skaffa lite kontakter nu, en tant speciellt ar helt underbar. Hon ar typ 80 ar och pussar alltid pa mig och sager I love you. Hallego. Har som mal att kunna prata iaf lite spanska efter detta aret. Man maste ju, om man vill gora sig forstadd.
I detta omradet finns ett stort lagenhetshus som massa svarta, ungdomar/unga familijer bor i. Dar kanner vi nagra, sa vi brukar ga dit och halsa pa. Nar man kommer in i detta huset sa slas man av en vagg av marijuna. Det ar helt sjukt, kanns som mina klader ar drankta i weed nar jag gar darifran. Iaf, dar bor Brandy, en tjej som vi lart kanna, hennes 3 barn och kille av ngt slag i ett rum, med endast sang och tv som mobler. Och en stol. Andra ungdomar som bor dar ar allmant vack, hoga eller bara helt lost. Sen har vi en annan skum tjej vi brukar halsa pa, som oxa alltid ar hog, hennes kille av galen, och de har en 1 arig son. Mitt hjarta brister.
Vad gor man?
Sen halsade vi pa en annan familj som vi har traffat en del. Dottern i huset fyllde ar haromveckan, sa vi blev bjuda pa ett akta mex-party, men friterad fisk (inget nara danavik kvalle dock) och sallad, var sjukt gott! Iaf, nar vi kom in i deras hus, eller snarare rum, sa var soffan och bordet borta. Tydligen hade de haft nagon slags kontroll, och hittat insektsbett over hela soffan, sa det var tvungna att slanga ut soffan, och aven bordet. Sa nu har dom inget. For de har inte rad att kopa en ny. I detta har de 3 barn.
Vad sager man?
- valkommen till verkligheten lilla Amanda
Vi har ett ministry i DC som heter Foster Care, det ar en hjalp for familjer som ar fattiga, och behover hjalp med att halla ihop sin familj. Till exempel, iom ekonomin har manga inte rad att behalla sina lagenheter, kanske forlorar sina jobb, och da tar DC in familjer och later dem bo pa omradet, eller ser till sa att deras hem har mat, mobler och tom barnpassning, sa de kan forsoka leva ett bra liv. Horde ett sjukt testimony om detta haromdan, maste bara beratta!
Sa, en man ar nere pa skidrow (det varsta tankbara omradet i L.A, en "stad" for hemlosa, hundratals hemlosa manniskor bor pa gatorna) han ar inte hemlos, men hanger dar med alla pundare. En av Dream Centers bussar aker forbi och plockar upp folk for att ta dem till motet pa sondag morgon, han hoppar pa den, helt otippat. Han gar pa motet, blir fralst, borjar ga pa motena varje vecka, och sakta men sakert borjar forandras. Under denna tiden halsar han pa sin fru som sitter i fangelse. Hon marker att hennes man ar helt forandrad, han har hopp, han ar postiv, han ar en helt ny man. Sa nar hon kommer ut ur fangelset, borjar aven hon ga pa motena. Aven hon blir fralst, och forandras. Eftersom de levt som de levt, ut och in ur fangelset, droger och sprit, sa har socialen tagit hand om deras barn. Nu ar bada rena, och vill forsoka fa tillbaka sina barn. Sa de ber DC och hjalp. Foraldrarna far reda pa att de maste rusta upp sitt hem for att fa tillbaka sina barn, de behover sangar, stolar, bord, saker de inte har, och inte har rad med. Sa DC fixar allt de behover, foraldrarna far tillbaka sina barn, och de ar rena och har vanliga jobb.
gashud, nagon?
Ar sa sjukt tacksam over att jag far vara har och se allt jag gor. Jag ar sa ackligt tacksam over min uppvaxt och mitt liv, har ju anat att jag ar lycklig lottad innan, men Jeeeeez. Det enda jag kan gora ar att tacka.
ang Fiffis dicipline...
ja, hon har i princip dicipline varje mandag. Hon har varit ledig en mandag hittills. HAHA!
Dansdebut pa sondagformiddagsmotet!
Hej underbara mannsker!
Ibland nar jag och Frida har hemlangtan pratar vi omal. Det kanns sa bra! Saknar det till viss del, men bara lite. Att kunna slanga in ett Kaaaare Tiii, det ar mest det som jag saknar. Sa underskattat,
Veckan har flutit pa som vanligt, forutom att det varit lite tomt pa killar. Morgonen efter var tv-inspelning sa vacktes killarna kl 05 och fick reda pa att de skulle ut och campa om nagra timmar, och de fick inte packa sin egna vaska, utan det skulle deras roomies gora. Haha! sjukt. Sa, killarna var borde 1,5 dgr, och det var faktiskt skont. Bli av med dem ett tag, de ar sa hogljudda.
En gang i veckan har vi sk girltime pa schemat. Alskar det, den ar ledd av Bethany, en anstalld i MC. Hon snackar om olika saker, och sa far vi diskutera och sa. Sa denna veckan snackade vi om skonhet. Vi hade i uppgift att skriva ned allt som man tyckte var vackert med sig sjalv och sen vad som var vackert med en speciell person som man blev tilldelad. Shit vad emotional det blev och sjalvklart maste man grata. Det breaks my heart, for det ar sa manga som inte ser ngt vackert over huvudtaget i sig sjalva, som ar hur fina och underbara som helst. Sen fick vi i uppgift att uppmuntra en total stranger, pa ngt satt. Har inte gjort det an, men det ska bli spannande. Man lar sig sa mkt bra har! Skulle man gora det annars liksom? Och nu kommer 50 tjejer ga runt och gora 50 andra tjejer runt om i L.A lyckliga. Alskar detta!
Saa, fick reda pa torsdags kvall att jag skulle vara med och dansa pa sondagformiddagsmotet. Och det ar THE MOTE har, alla ar uppkladda till tanderna, inkl hoooogklackade skor, de basta lovsangsbandet ar pa scen och alla ar allmant hypade. Plus att denna sondagen var det Disicpleship graduation, sa det var verkligen en stor grej. Sa jag, Tarvoris och Al, tva svarta, proffisionella dansare!!!! skulle dansa en choreo medans nagra killar fran MC trummade pa soptunnor (det ar lite utan var grej, soptunnetrummorna) och Blake, en kille i MC, rappade. Han ar acklig grym och freestylar som en gud, Iaf, jag kanner verkligen pressen pa att vara helt sjuk, med tanke pa mina meddansare. Usch.
Sa, Tarvoris, som ar dansledaren i MC larde oss en koregrafi torsdag kvall. Sjukt svar, sa jag ovar mkt pa mitt rum. Traning igen pa fredagen, da sager Tarvoris, glom det jag larde er igar, Sean (var creativeproducer) gillade det inte. Sa, han far koreografera om allt, och lara oss en ny dans. Sa vi andrar och andrar, och tillslut blir det bra. Sen ovar vi ytterligare ngra ganger pa lordagen, och imorse smallde det.
Och vilka sjunger precis innan vi gar pa scenen? Jo, ladies and gentlemen, MARYMARY framfor Shackles. Ni som inte har koll, sa ar detta frikyrkovarldens Destinys child. Saa coolt. Pratade lite med en Mary, hon tyckte att vi var amazing dancers! Sa, jag var alltsa tvungen att verkligen dra fram den svarta kvinnan inom mig och bara forsoka fa all energi ratt. Men det gick faktiskt jattebra. Det var hur kul som helst. Alskar det av hela mitt hjarta. Sen var det ju som sagt Discipleship graduation, det ar alltsa kvinnor, man och tonaringar som genom gar 1 eller 2 ar av ett program for att ratta upp sitt liv, bli fri fran droger, gangverksamhet eller att allmant screwed up liv. De fick beratta sina testimonies, och sjalvklart maste jag grata en skvatt! Saa inspirerande att hora vad Gud har gjort i manniskors liv, och verkligen befriat dem fran allt gammalt.
Imon ar det mandag och da blir det fashiondistrict i Downtown L.A, vill hitta en ny vaska, har hort att man kan hitta billiga skinnvaskor dar. Thats my mission! Men vi maste vanta pa Frida for hon har disiplin, hahahhahaha!
TJ halsar!
PUSS
mandi k som galet fan i P.Diddys starmaker?
Jag har varit en av de tjejerna jag alltid skrattat ratt at for en kvall. En av de skrikande, jobbiga och tontiga tjejerna langst fram pa TRL. Fast nu var inte detta TRL, utan P.Diddy's Starmaker.
Sa, MC skulle gora ett jobb for Rodney "Darkchild" Jerkins som jag berattade haromdan, och under kvallen innan fick vi reda pa att P.Diddy hade med saken att gora. Jag FLIPPADE! Vad kaden ska man ha pa sig???
Tank dig att jag bor i en korridor med minst 2 tjejer i varje rum, och alla springer runt och lanar skor och trojor topar till hoger och vanster och har kladangest for ett ar. Det var ganska kul faktiskt. Och mitt i allt pluggande infor morgondagens scripturetest. Sa, jag, Amanda miss flatshoe, lanar ett par hogklackade (rosa, helt underbara) pumps av Michelle mitt hjarta, och kanner mig allmant redo.
Sa, vid halv tre dagen efter bar det av till Hollywood, enligt mig en av de sunkigaste och otrevligaste delarna jag besokt i L.A, helt seriost. Iallafall, vi kommer dit, far skriva pa ett kontrakt dar vi lovar att inte beratta om vem som aker ut osv. Showen ar helt ny, borjar sandas i Januari i USA, och ar typ P.Diddys verison av American Idol. Rodney var med i juryn, och aven Pete something fran Fall out boy, annars kand som Ashley Simpsons man, samt tva andra chicks. Sa vi sitter och vantar pa att bli inslappta, och plotsligt stannar en av de anstallda framfor mig, Tri och Michelle, och sager till oss att folja med honom till den "battre kon" - FRONT ROW BABY.
Sa, vi kommer in i studion och hamnar langs scenkanten i mitten. Dar blir vi tillsagda av producenten att ju more excited och galna vi ar - desto mer kamera tid far vi. Sa, what to do liksom? Go bananas. Vi var helt urflippade. Men shit vad ball det var anda. Man borjar fatta de stackars tjejerna man alltid avskytt innan. Give them some grace people! DOM dem inte! Sa, om ni haller ogon och oron oppna sa ar jag med i det 2a avsnittet av P.Diddys Starmaker.
Storsta besvikelsen? P FREAKIN DIDDY VAR INTE ENS DAR!!!!!!
samt, pumps were made in hell. FOR REAL.
Sa, har bestamt mig nu for att inte aka till NYC. Forsta gruppen akte iveckan, och jag fick panik nar jag tankte pa att aka dit, och lamna allt har. Grejen ar, att det tar tid att settla sig down, och riktigt kanna sig hemma, och jag vet inte om jag ar redo att ga igenom det igen, och lamna alla har. Kyrkan i NYC ar aven valdigt ny, sa det blir mkt stillasittande och inte mkt att gora, sa jag kanner att jag far ut mer av att stanna har, och istallet dra till HAITI 10 dgr i maj pa en missionstrip. JAG AR SA PUMPED! Vi kommer jobba pa ett barnhem dar, och hjalpa en kyrka. Vilken drom! Sjukt intressant. Det ar en av de storsta anledningarna jag bangar NYC oxa, mitt hjarta slar lite snabbare for Haiti.
PEACE OUT
Hellday ar over
Hola chicas!
Jag har overlevt. Hellday. Det var jobbigt, men sa vart det faktiskt. Sa, vi blir vackta mitt i natten kl 2.00, far inte prata eller ngt, bara ta pa oss klader och ga ned en trappa. Sen blir alla inkallade i bokstavsordning, precis som pa graduation, in Backstage, som ar vart samlingsrum. Dar haller Sean, var hete produktionsansvarige, typ artistiska ledare, ett av sina beromda inspirations tal. Kandes som om jag var med i filmen Remember the Titans. Haha, man kan inte mkt annat an skratta at dessa crazy americans. Iaf, vi far varsitt halsband, med en bricka pa som sager MCDQ - Masters Comission Dont Quit. Sen blir vi lamnade dar inne ett tag, utan att fatta ngt. Sen efter ett tag blir vi tillsagda att ga ut och parkeringen. Och det ar da helvetet borjar.
Som jag berattade forra gangen sa fick alla tjejer lagga sig ned pa marken och gora leglift, medan killarna i olika omgangar pushade up en bil for en backe 5 ggr. Om en av oss tjejer droppade ner fotterna i marken fick killarna borja om. Sa dom kampade for oss, och vi for dom. Medans vi lag dar och kampade gick 2&3 ars eleverna runt oss och skrek och uppmuntrade oss, helt seriost, kandes som lumpen. Men man maste ju kampa liksom, och ni som kanner mig vet att jag hellre dor an att droppar fotterna i marken. Men alla klarade inte det, sa vi fick gora om allt en gang.
Var det over efter det? Heck no. Da blev vi indelade i olika lag, det ena laget blev ihopkopplade i ett rep, och skulle tillsammans ga ner for en brant backe och hamta en sten, och sen ga upp igen och lamna den. Detta upprepades 8 ggr, eftersom det fanns 8 stenar att hamta langst ned. Medans de holl pa med detta, fick mitt lag sta i armhavningsposition, och det andra laget med armarna ratt ut fran kroppen. Mina damer och herrar, kan meddela att detta var ngt av det varsta jag varit med om fysiskt. FY BOVELEN vilken smarta. Men kaden, man klarar allt. Det handlar bara om overtyga hjarnan.
Sen var det bara att ga in igen. Sen fick vi veta att vi skulle in i "A mase", vilket betyder typ labyrint. Sa vi far ogonbindel, och en krok att kroka fast i labyrinten, vilken bestod av massa olika rep. Sa vi skulle du forsoka hitta en vag ut ur den har labyrinten, och nar vi trodde att vi hittat ut, skulle vi racka upp handen och fraga en ledare. Det basta med detta var, ar att jag hade hort om denna uppgiften innan. PRAISE JESUS, for jag visste att det inte fanns ngn vag ut, utan vagen ut var att fraga om hjalp. Fatta kanslan vissa hade, nar de fragade och fragade om de ar ute, men aldrig hitta ratt. For att inte vara for uppenbar gick jag runt en timme, sen fragade om ngn pa ngt satt kunde hjalpa mig? Och jag var ute. Vilken kansla. Denna uppgiften var enbart psykiskt jobbig, for man gar bara runt, runt, och man far inte prata overhuvudtaget. Denna uppgiften var svart att fatta meningen med nar man var i den, men nar jag val var ute forklarade Smoov, varldens mest dramatiska och seriosa kille, att meningen var att vi maste lara oss att man klarar inte allt sjalv, utan du kommer behova svalja din stolthet och fraga andra om hjalp. For vissa var detta ett wakeupcall, och faktiskt en ganska smart uppgift, aven om det var ackligt jobbigt.
Var det over efter detta? Nej. Efter lunch fick vi reda pa att vi skulle ta en liten promenad till Hollywood och tillbaka. 8 mile vardera vag. 16 miles, ca 20 mil. Kan lova att 4 h promenad kandes.
Sen var kl ca 19. Och da fick vi reda pa att var sista uppgift var att vi skulle ga ned for en kulle, tjejerna i ett lag och killarna i ett lag, och sedan skulle hela laget bli uppburet pa ngt satt upp for denna branta, grusiga kulle. Tank da att vissa av dessa chicas ar riktigt heavy. Svetten rann och alla var ackligt trotta, men det gjorde valdigt mkt for lagandan.
Efter vi klarat detta sa var det mat och dusch och firandes av Tres 22th b-day. Det var den jobbigaste dagen i mitt liv, fysiskt, men det kanns anda som att det var sjukt vart det. Som de sa till oss nar vi var klara, "Masters Comission, if you made this day, you can make any day". Det kanske kan vara svart for er att fatta syftet med alla konstigheter de utsatter oss for har, men allt har en mening, och ett syfte, for att de vill att vi ska vaxa sa mkt som mojligt, och bli starka som grupp. Och det gor det verkligen.
Men inte for alla tyvarr. Min roomie, Danna, lamnade MC den dagen. For att vara arlig, visste jag detta. Grejen var, att hon var beroende av Meth 1 manad innan hon kom hit, var knappt kristen och hade ingen aning vad hon gav sig in pa. Hon gled in pa ett bananskal eftersom hennes kusin ar en 3ars elev. Man maste vara sa sjukt motiverad for att palla detta, och det var inte hon. Sa nu ar vi bara tre i mitt rum. Kommer verkligen sakna hennes smssignal som ringde 3 ggr per natt, och hennes harblasande halv sju varje morgon. Verkligen.
Nu till ngt annat. Som tjej fran Sverige far man verkligen passa sig med killarna i detta landet. Man kan tydligen inte vara helt sig sjalv utan att de tror att man flirtar med dem. Det ar verkligen jobbigt, for jag ar bara trevligt, men det gar inte. Jag ska bara lagga ned att prata med killar, och ga i ide. Pratade med Josefine, en svensk volontar, om detta. Hon berattade att hon bara lagt ned att forsoka bli van med killar har.Tror att de ar screwed up av datingkulturen i detta landet. Allt och alla ar datingmaterial, och det ar bara sa annorluna jamfort med svedala har. Men det ar val bara att anpassa sig!
Sa, imon ar var forsta danstraning infor julshowen "Joy of Christmas". Ska bli asball, alskar att vara med i produktioner som det. Tydligen ar showen superserios och visas for flera tusen och ar i storsta broadway anda. Jag ar med i en "black and white dance", som ar en pardans(jag ska fa dansa med en KILLE!!!!!!) och vi kommer vara malade helt svart och vitt, precis som i en svartvit film. Kommer nog bli coolt. Annars har jag borjat ta danslektioner for en tjej som heter Cricilla, som ar proffisionell dansare, har dansat bakom ex. Brittan och Mariah! Alskar hennes klasser, hur ball som helst.
Livet i MC ar alltid ett aventyr, imorgon eftermiddag ar alla vanliga aktiviteter installda, vi ska installet kla upp oss i utgangsklader och aka till Hollywood pa en studio inspelning. Spannade liv! Tydligen ar det ngt for Darkchild, ni vet producenten som bland annat gjort pussycat dolls laten "When I grow up" och massor annat. Han freestylade pa ett av vara sondagformiddagsmoten for ett tagsen, och ar aktiv i Dream Center. Annars sags Jojo och Mario pa ett av vara moten for ett tag sen.
Idag var vi lediga, sa jag sooooov lange for att ta igen forlorad somn fran hellday, och sen akte vi till Burbank och kollade pa High School Musical 3. Sooo lame, men man kan ju inte lata bli att alska den. Tror att amerikanerna borjar get to me..
Langtar sa tills vi aker hem! snart ar det bara en manad kvar..
Nej ungdomar, fejjan kallar!
Love yall, pussar
Jag har overlevt. Hellday. Det var jobbigt, men sa vart det faktiskt. Sa, vi blir vackta mitt i natten kl 2.00, far inte prata eller ngt, bara ta pa oss klader och ga ned en trappa. Sen blir alla inkallade i bokstavsordning, precis som pa graduation, in Backstage, som ar vart samlingsrum. Dar haller Sean, var hete produktionsansvarige, typ artistiska ledare, ett av sina beromda inspirations tal. Kandes som om jag var med i filmen Remember the Titans. Haha, man kan inte mkt annat an skratta at dessa crazy americans. Iaf, vi far varsitt halsband, med en bricka pa som sager MCDQ - Masters Comission Dont Quit. Sen blir vi lamnade dar inne ett tag, utan att fatta ngt. Sen efter ett tag blir vi tillsagda att ga ut och parkeringen. Och det ar da helvetet borjar.
Som jag berattade forra gangen sa fick alla tjejer lagga sig ned pa marken och gora leglift, medan killarna i olika omgangar pushade up en bil for en backe 5 ggr. Om en av oss tjejer droppade ner fotterna i marken fick killarna borja om. Sa dom kampade for oss, och vi for dom. Medans vi lag dar och kampade gick 2&3 ars eleverna runt oss och skrek och uppmuntrade oss, helt seriost, kandes som lumpen. Men man maste ju kampa liksom, och ni som kanner mig vet att jag hellre dor an att droppar fotterna i marken. Men alla klarade inte det, sa vi fick gora om allt en gang.
Var det over efter det? Heck no. Da blev vi indelade i olika lag, det ena laget blev ihopkopplade i ett rep, och skulle tillsammans ga ner for en brant backe och hamta en sten, och sen ga upp igen och lamna den. Detta upprepades 8 ggr, eftersom det fanns 8 stenar att hamta langst ned. Medans de holl pa med detta, fick mitt lag sta i armhavningsposition, och det andra laget med armarna ratt ut fran kroppen. Mina damer och herrar, kan meddela att detta var ngt av det varsta jag varit med om fysiskt. FY BOVELEN vilken smarta. Men kaden, man klarar allt. Det handlar bara om overtyga hjarnan.
Sen var det bara att ga in igen. Sen fick vi veta att vi skulle in i "A mase", vilket betyder typ labyrint. Sa vi far ogonbindel, och en krok att kroka fast i labyrinten, vilken bestod av massa olika rep. Sa vi skulle du forsoka hitta en vag ut ur den har labyrinten, och nar vi trodde att vi hittat ut, skulle vi racka upp handen och fraga en ledare. Det basta med detta var, ar att jag hade hort om denna uppgiften innan. PRAISE JESUS, for jag visste att det inte fanns ngn vag ut, utan vagen ut var att fraga om hjalp. Fatta kanslan vissa hade, nar de fragade och fragade om de ar ute, men aldrig hitta ratt. For att inte vara for uppenbar gick jag runt en timme, sen fragade om ngn pa ngt satt kunde hjalpa mig? Och jag var ute. Vilken kansla. Denna uppgiften var enbart psykiskt jobbig, for man gar bara runt, runt, och man far inte prata overhuvudtaget. Denna uppgiften var svart att fatta meningen med nar man var i den, men nar jag val var ute forklarade Smoov, varldens mest dramatiska och seriosa kille, att meningen var att vi maste lara oss att man klarar inte allt sjalv, utan du kommer behova svalja din stolthet och fraga andra om hjalp. For vissa var detta ett wakeupcall, och faktiskt en ganska smart uppgift, aven om det var ackligt jobbigt.
Var det over efter detta? Nej. Efter lunch fick vi reda pa att vi skulle ta en liten promenad till Hollywood och tillbaka. 8 mile vardera vag. 16 miles, ca 20 mil. Kan lova att 4 h promenad kandes.
Sen var kl ca 19. Och da fick vi reda pa att var sista uppgift var att vi skulle ga ned for en kulle, tjejerna i ett lag och killarna i ett lag, och sedan skulle hela laget bli uppburet pa ngt satt upp for denna branta, grusiga kulle. Tank da att vissa av dessa chicas ar riktigt heavy. Svetten rann och alla var ackligt trotta, men det gjorde valdigt mkt for lagandan.
Efter vi klarat detta sa var det mat och dusch och firandes av Tres 22th b-day. Det var den jobbigaste dagen i mitt liv, fysiskt, men det kanns anda som att det var sjukt vart det. Som de sa till oss nar vi var klara, "Masters Comission, if you made this day, you can make any day". Det kanske kan vara svart for er att fatta syftet med alla konstigheter de utsatter oss for har, men allt har en mening, och ett syfte, for att de vill att vi ska vaxa sa mkt som mojligt, och bli starka som grupp. Och det gor det verkligen.
Men inte for alla tyvarr. Min roomie, Danna, lamnade MC den dagen. For att vara arlig, visste jag detta. Grejen var, att hon var beroende av Meth 1 manad innan hon kom hit, var knappt kristen och hade ingen aning vad hon gav sig in pa. Hon gled in pa ett bananskal eftersom hennes kusin ar en 3ars elev. Man maste vara sa sjukt motiverad for att palla detta, och det var inte hon. Sa nu ar vi bara tre i mitt rum. Kommer verkligen sakna hennes smssignal som ringde 3 ggr per natt, och hennes harblasande halv sju varje morgon. Verkligen.
Nu till ngt annat. Som tjej fran Sverige far man verkligen passa sig med killarna i detta landet. Man kan tydligen inte vara helt sig sjalv utan att de tror att man flirtar med dem. Det ar verkligen jobbigt, for jag ar bara trevligt, men det gar inte. Jag ska bara lagga ned att prata med killar, och ga i ide. Pratade med Josefine, en svensk volontar, om detta. Hon berattade att hon bara lagt ned att forsoka bli van med killar har.Tror att de ar screwed up av datingkulturen i detta landet. Allt och alla ar datingmaterial, och det ar bara sa annorluna jamfort med svedala har. Men det ar val bara att anpassa sig!
Sa, imon ar var forsta danstraning infor julshowen "Joy of Christmas". Ska bli asball, alskar att vara med i produktioner som det. Tydligen ar showen superserios och visas for flera tusen och ar i storsta broadway anda. Jag ar med i en "black and white dance", som ar en pardans(jag ska fa dansa med en KILLE!!!!!!) och vi kommer vara malade helt svart och vitt, precis som i en svartvit film. Kommer nog bli coolt. Annars har jag borjat ta danslektioner for en tjej som heter Cricilla, som ar proffisionell dansare, har dansat bakom ex. Brittan och Mariah! Alskar hennes klasser, hur ball som helst.
Livet i MC ar alltid ett aventyr, imorgon eftermiddag ar alla vanliga aktiviteter installda, vi ska installet kla upp oss i utgangsklader och aka till Hollywood pa en studio inspelning. Spannade liv! Tydligen ar det ngt for Darkchild, ni vet producenten som bland annat gjort pussycat dolls laten "When I grow up" och massor annat. Han freestylade pa ett av vara sondagformiddagsmoten for ett tagsen, och ar aktiv i Dream Center. Annars sags Jojo och Mario pa ett av vara moten for ett tag sen.
Idag var vi lediga, sa jag sooooov lange for att ta igen forlorad somn fran hellday, och sen akte vi till Burbank och kollade pa High School Musical 3. Sooo lame, men man kan ju inte lata bli att alska den. Tror att amerikanerna borjar get to me..
Langtar sa tills vi aker hem! snart ar det bara en manad kvar..
Nej ungdomar, fejjan kallar!
Love yall, pussar
