mandi k

Sa, MC skulle gora ett jobb for Rodney "Darkchild" Jerkins som jag berattade haromdan, och under kvallen innan fick vi reda pa att P.Diddy hade med saken att gora. Jag FLIPPADE! Vad kaden ska man ha pa sig???

Tank dig att jag bor i en korridor med minst 2 tjejer i varje rum, och alla springer runt och lanar skor och trojor topar till hoger och vanster och har kladangest for ett ar. Det var ganska kul faktiskt. Och mitt i allt pluggande infor morgondagens scripturetest. Sa, jag, Amanda miss flatshoe, lanar ett par hogklackade (rosa, helt underbara) pumps av Michelle mitt hjarta, och kanner mig allmant redo.

Sa, vid halv tre dagen efter bar det av till Hollywood, enligt mig en av de sunkigaste och otrevligaste delarna jag besokt i L.A, helt seriost. Iallafall, vi kommer dit, far skriva pa ett kontrakt dar vi lovar att inte beratta om vem som aker ut osv. Showen ar helt ny, borjar sandas i Januari i USA, och ar typ P.Diddys verison av American Idol. Rodney var med i juryn, och aven Pete something fran Fall out boy, annars kand som Ashley Simpsons man, samt tva andra chicks. Sa vi sitter och vantar pa att bli inslappta, och plotsligt stannar en av de anstallda framfor mig, Tri och Michelle, och sager till oss att folja med honom till den "battre kon" - FRONT ROW BABY.

Sa, vi kommer in i studion och hamnar langs scenkanten i mitten. Dar blir vi tillsagda av producenten att ju more excited och galna vi ar - desto mer kamera tid far vi. Sa, what to do liksom? Go bananas. Vi var helt urflippade. Men shit vad ball det var anda. Man borjar fatta de stackars tjejerna man alltid avskytt innan. Give them some grace people! DOM dem inte! Sa, om ni haller ogon och oron oppna sa ar jag med i det 2a avsnittet av P.Diddys Starmaker.

Storsta besvikelsen? P FREAKIN DIDDY VAR INTE ENS DAR!!!!!!

samt, pumps were made in hell. FOR REAL.

Sa, har bestamt mig nu for att inte aka till NYC. Forsta gruppen akte iveckan, och jag fick panik nar jag tankte pa att aka dit, och lamna allt har. Grejen ar, att det tar tid att settla sig down, och riktigt kanna sig hemma, och jag vet inte om jag ar redo att ga igenom det igen, och lamna alla har. Kyrkan i NYC ar aven valdigt ny, sa det blir mkt stillasittande och inte mkt att gora, sa jag kanner att jag far ut mer av att stanna har, och istallet dra till HAITI 10 dgr i maj pa en missionstrip. JAG AR SA PUMPED! Vi kommer jobba pa ett barnhem dar, och hjalpa en kyrka. Vilken drom! Sjukt intressant. Det ar en av de storsta anledningarna jag bangar NYC oxa, mitt hjarta slar lite snabbare for Haiti.

PEACE OUT