mandi k

fattar inte vart tiden tar vagen. Fort gar det iaf.

Som jag har namnt sa har vi ju sk Adopt A Block varje lordag. Det ar da vi aker ut till olika ghetton over hela L.A.  Dream Center valde helt enkelt ut de kvarteren dar det var mest gangverksamhet, mest brottslighet och allmant farligt. Och dar hanger vi. Ca 20 bussar aker ut, laddade med folk och mat for oss att dela ut. Mitt kvarter heter 5th and Union, och det ar jag och 2 till Masters elever, och 2 andra tjejer som ar dar, varje lordag. Folk star redan och vantar i ko nar vi kommer dit, det ar helt sjukt. Det kanns som att vara i Mexico, alla pratar spanska, alla skyltar ar spanska och allmant outlandish. Har borjar skaffa lite kontakter nu, en tant speciellt ar helt underbar. Hon ar typ 80 ar och pussar alltid pa mig och sager I love you. Hallego. Har som mal att kunna prata iaf lite spanska efter detta aret. Man maste ju, om man vill gora sig forstadd.

I detta omradet finns ett stort lagenhetshus som massa svarta, ungdomar/unga familijer bor i. Dar kanner vi nagra, sa vi brukar ga dit och halsa pa. Nar man kommer in i detta huset sa slas man av en vagg av marijuna. Det ar helt sjukt, kanns som mina klader ar drankta i weed nar jag gar darifran. Iaf, dar bor Brandy, en tjej som vi lart kanna, hennes 3 barn och kille av ngt slag i ett rum, med endast sang och tv som mobler. Och en stol. Andra ungdomar som bor dar ar allmant vack, hoga eller bara helt lost. Sen har vi en annan skum tjej vi brukar halsa pa, som oxa alltid ar hog, hennes kille av galen, och de har en 1 arig son. Mitt hjarta brister.

Vad gor man?

Sen halsade vi pa en annan familj som vi har traffat en del. Dottern i huset fyllde ar haromveckan, sa vi blev bjuda pa ett akta mex-party, men friterad fisk (inget nara danavik kvalle dock) och sallad, var sjukt gott! Iaf, nar vi kom in i deras hus, eller snarare rum, sa var soffan och bordet borta. Tydligen hade de haft nagon slags kontroll, och hittat insektsbett over hela soffan, sa det var tvungna att slanga ut soffan, och aven bordet. Sa nu har dom inget. For de har inte rad att kopa en ny. I detta har de 3 barn.

Vad sager man?

- valkommen till verkligheten lilla Amanda

Vi har ett ministry i DC som heter Foster Care, det ar en hjalp for familjer som ar fattiga, och behover hjalp med att halla ihop sin familj. Till exempel, iom ekonomin har manga inte rad att behalla sina lagenheter, kanske forlorar sina jobb, och da tar DC in familjer och later dem bo pa omradet, eller ser till sa att deras hem har mat, mobler och tom barnpassning, sa de kan forsoka leva ett bra liv. Horde ett sjukt testimony om detta haromdan, maste bara beratta!

Sa, en man ar nere pa skidrow (det varsta tankbara omradet i L.A, en "stad" for hemlosa, hundratals hemlosa manniskor bor pa gatorna) han ar inte hemlos, men hanger dar med alla pundare. En av Dream Centers bussar aker forbi och plockar upp folk for att ta dem till motet pa sondag morgon, han hoppar pa den, helt otippat. Han gar pa motet, blir fralst, borjar ga pa motena varje vecka, och sakta men sakert borjar forandras. Under denna tiden halsar han pa sin fru som sitter i fangelse. Hon marker att hennes man ar helt forandrad, han har hopp, han ar postiv, han ar en helt ny man. Sa nar hon kommer ut ur fangelset, borjar aven hon ga pa motena. Aven hon blir fralst, och forandras. Eftersom de levt som de levt, ut och in ur fangelset, droger och sprit, sa har socialen tagit hand om deras barn. Nu ar bada rena, och vill forsoka fa tillbaka sina barn. Sa de ber DC och hjalp. Foraldrarna far reda pa att de maste rusta upp sitt hem for att fa tillbaka sina barn, de behover sangar, stolar, bord, saker de inte har, och inte har rad med. Sa DC fixar allt de behover, foraldrarna far tillbaka sina barn, och de ar rena och har vanliga jobb.

gashud, nagon?

Ar sa sjukt tacksam over att jag far vara har och se allt jag gor. Jag ar sa ackligt tacksam over min uppvaxt och mitt liv, har ju anat att jag ar lycklig lottad innan, men Jeeeeez. Det enda jag kan gora ar att tacka.