Whats going oooooooooon?!
Internet är inte på my good side. Ibland får vi tillgång till kontoret efter jobbet och kan sitta där ett tag och surfa (facebooka), men annars är jag beroende av mina days off, och då jag tar mig ner till köpcentrumet, vilket ligger 15 min bort. Där finns det ett café/restaurang som heter Mugg and Bean, som är mitt nya häng. De har internet till salu och en timme går på typ 50 spänn. Helt ok liksom. Det är faktiskt fint att kunna uppskatta en sån ”tagenförgivetsak” som internet är! Wooow, att få tillgång till internet är som.. få lön eller ngt. Samma känsla. Haha. Som jag skrev tidigare, om man kan komma långt bort från sitt vanliga liv, så är jag där just nu. Men jag gillar det. Jag embracar mitt nya liv, och hatar inte på det!
Såå, ni mina kära läsare, kanske undrar vad jag gör? Jooo.. jag tar hand om barn!! All day everyday!! Jag jobbar ca 3 dagar, är ledig 2, jobbar 2, är ledig 1.. you feel me? Vilket är en bra sak, eftersom en dags jobb innebär 11 timmar som 12 barns morsa. Oftast är vi 2 stycken jobbar tillsammans. Och det kan bli lite stressful. När 6 barn grinar samtidigt, 3 klättrar på varandra och skriker, en behöver en ny blöja.. och resten är fina små änglar.
Hur jag klarar det? Jag har Jesus i mitt liv. (som hindrar mig från att kväva barnen)
En rolig sak är att alla volontärer som är här har värsta erfarenheten av barn.. älskar barn, har varit nanny i 3 år, barnsköterska.. den grejen. Då frågar de mig hur jag hamnade här. Haha. Don’t get me wrong, jag ääälskar barn! Even more efter min tid här, men barn är inte mitt livs kall. Så mycket vet jag.
Men det jag lärt mig under mina 3 veckor här, är att detta är så mkt mer än att bara jobba med föräldralösa, övergivna barn. Det är en kamp. Dessa barn har varit med om så mycket, och det min uppgift att ge dem den uppväxt, den kärlek de förtjänar och på samma sätt som vilka föräldrar som helst ber och lägger deras liv i Guds händer, har JAG den rollen. Det spelar stor roll på vart man kommer ifrån, vilka föräldrar man har, vilket arv man har. Och dessa barn har inte det bästa. De har mycket i bagaget, även om de är endast några månader. Mycket skit. Ibland kan man tillochmed känna det. Och då får jag mer och mer insikt i varför Gud placerat mig här. För att fighta för deras framtid, för att Gud ska kunna fullfölja de stora planerna han har för dem.
peace and love.
