mandi k

En morgon (håller absolut inte koll på veckodagarna i detta livet) var jag påväg upp till övervåningen för att jobba. Jag gick barfota – som vanligt (hur nice är inte det?!?! Jag älskar mitt barfota liv) och råkar sparka min fot emot en cementkant. Det gör lite ont, och jag tittar ner och förväntar mig en uppskrapad tå. Men vad som möter mitt öga är lite mer än en blodig tå.. det jag finner är en tå som står rätt ut i sidan. Fett dislocated. Fett ur led. Min första tanke är.. AAAAHHHHHHHHHH WHATA F!??!?! Nej?? Jag grep tag i min fot och klämde ihop mina tår, i hopp om att den ska ”hoppa” rätt igen. Ber en intensiv bön om ett litet helande och sånt.. Öppnar handen och ser att min tå är i princip på rätt plats, men ändå lite smått off. Detta hamnar definitivt på topp 10 listan av onödiga händelser 2011.

 

Dagen går och min tå blir mer blå och även foten runtomkring. It hurts like hell, men thanks to min roomie (som äger att stash av underbara american drugs) så lindras min smärta av lite pill popping. Ungarna är värre en vanligt och dagen är en av de längsta hittills. Dagen efter får jag ledigt eftersom det inte blivit bättre. Ligger vid poolen och solar. (inte helt fel, nej. Ps, min solbränna börjar bli rikitgt fet!!) Åker till läkaren på eftermiddagen. Hans första ord var ”woooooow this looks bad” men efter att han kännt hit och dit tror han inte att den är bruten, utan endast chockad av faktumet av att den var ur led och sen tillbaka satt på rätt plats. Han gav mig en liten ”hatt” av metall och plåster som skulle hålla den på plats, och lite drugs mot inflammationen. Tack tack.

 

IDAG, ca 5 dagar senare går jag helt normalt! PRAISE JESUS! Det gick hur fort som helt och jag är helt övertygad om att Jesus har ett finger med i spelet och skyndade på hela processen. Tack tack tack Far, imorgon ska jag ut och springa igen.

 

That’s the story of the toe. Tack för er support. Means a lot.. det handlade ju ändå om min lilltå.. viktiga saker i livet. Väldigt viktiga saker.

 

peace and loooove