mandi k

yo.

ngt som har varit på mitt hjärta det senaste. eller typ min fas i livet just nu, är timing. tid. att allt har sin tid liksom. Och att acceptera den fasen man är i.

jag älskar vad det står i Predikaren 3;

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som är under himlen;
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att dansa

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid at riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

¹¹ He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men; yet they cannot fathom what God has done from beginning to end.

Det svåraste som finns är nog att acceptera. Acceptera varför vissa saker händer, JUST MIG OXÅ, varför det händer vid det tillfället, varför ingenting händer och sen så händer ALLT, och så känner man sig fel fastän man är rätt och så känner man sig rotlös fastän man inte borde.

Det viktigaste som finns, är att inse att man inte alltid fattar allt, kommer veta allt eller kommer ha full kontroll. Det är som triss reklamen, plötsligt så händer det... Ngt som förändrar allt. Som du inte kunde kontrollera.

Men vi är inte menade att slava under omständigheter, vi är inte menade att reagera på saker som händer, på tillfälligheter, utan vi är menade att forma våra liv. Låt ditt liv levas efter design. Inte.. typ ödet (som man säger när man inte riktigt orkar ta tag i ngt)



peace!
Amanda