My 3 min of fame.

FAVORIT MÄNNISKOR!

Så jag är känd. Eller typ. Förra fredagen tog en kille som jobbat med Red Eye(kändis ministry på DC) tag i mig och Frida. "Please help me out with something". Hans fru jobbar med tvprogrammet Dr Phil. Ni vet hur de har random människor som frågar frågor ang. kvällens ämne? Hon behövde utlänningar att fråga frågor angående svininfluensan, och eftersom Dream Center har en del utlänningar bad hon hennes man hitta några och spela inte dem. Så jag och Frida, en brasilianare, en från Beliz och en kille från Australiens blev utvalda. Wow. Jag och Frida fick sitta på en soffa och låtsades som att det var i Sverige (??) och sa sedan in i kameran; Hey I'm Amanda, I'm Frida, and we have a question; Sen sa SAMTIDIGT på svenska: Kan vi resa överhuvudtaget? sa frasen sen på engelska så att de kunde sätta en subtitle till det. Hur cheesy är det på en skala? hahaha. Detta visades i tisdags på channel 9. Har dock ingen TV i mitt liv så missade tyvärr detta.

Så visst kan man säga att jag är känd nu? lite iaf.

Är just nu i Porterville, hos min vän Mishka. Det var amerikansa morsdag här igår, så jag, hon och Tri åkte hit efter mötet för att överaska Barbara. Love her. Så vi chillar bara, äter mkt, gör lite läxor och kollar på TV.

Fattar inte att det är mindre än 3 månader kvar av min tid här. Detta livet är så krävande, så känner mig ganska klar, även om jag har ångest över att åka härifrån. Allt är så dubbelt. Älskar cali, L.A och DC, men livet i the Movement är lite för mkt ibland.

Har fått höra mkt om hur folk uppfattar mig det senaste. Många känner sig lite rädda för mig och Tri. Även våra ledare har sagt att de inte känner att de kan säga till oss om de behöver rätta oss. Tydligen är det pga att vi framstår som mkt självsäkra i vilka vi är. Det är ju bra, men jag vill ju inte skrämma iväg folk.. Hur balanserar man detta? Har aldrig hört detta i Sverige.. hm.. Vet inte vad jag ska göra.

Annars så fokuserar jag på att verkligen LEVA idag, och inte oroa mig, tänka på framtiden. For real, jag vet ju inte ens om jag lever imon. Hårt sätt att se det, men det är sant. Ta inte din framtid för given, du vet aldrig vad som kommer hända. Har 2,5 månader kvar nu, så jag kramar ur det allra sista som jag kan få ut av detta.

Sjukt härligt väder, men det är svettigt oxå när man är fast i innerstan. Älskar L.A. Familjen har bokat biljetter till graduation nu, så jag planerar vad vi ska göra när de kommer hit! SÅ NAJS. Längtar.

Btw, drar till Vegas/Nevada på söndag, ska ha ett möte där ngnstans, och har sedan en ledig dag i Vegas!! Är super excited.

Har bestämt mig för att åka till Haiti på en missionsresa, åker den 10e juli tom 17e. Ska jobba på Danita's Children (www.danitaschildren.org), ett barnhem och skola för slumbarn på Haiti. For real, om ni går in på hemsidan och ser barnen kommer ni förstå att jag kommer vilja ta hem varenda en. Aaaaaahhh. Svarta barn är min fav. You know it ;)

hejdå.

Kommentarer
Postat av: Päivi

Hej Amanda!



Kul att läsa dina inlägg.

Du gör en så bra insats, lämnar spår var du går.

Ta hand om barnen och dig själv =)

Btv, min mormor hette Mandy, kommer alltid att tänka på det då jag ser ditt bloggnamn :-)



Kram.

2009-05-12 @ 03:02:34
Postat av: mattan

mandis, det är bra å va självsäker..folk strävar efter det hela livet! kan det istället vara så att du inte kan ta kritik?? haha! smek maj

2009-05-12 @ 15:13:25
Postat av: anna

haha grymt komiskt att de är rädda för dej! man behöver inte vara en mes bara för att man är kristen;)

2009-05-12 @ 21:27:36
URL: http://annawesterlund.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0