Jesus messade inte runt när han sa att vi behöver ha tro som ett barn..
aaaahhhh. En tjej i the movement, Jordan (min smallgroup mamma) hade ett föredrag om en kvinna som heter Jennifer Taledo idag. Varje vecka har en 2nd year ett föredrag om en worldchanger, och det är min favorit tid varje vecka. Är så sjukt inspirerad av denna människa, måste berätta lite om vad jag lärde mig idag.
Jennifer startade organisationen "The global childern's movement", och jobbar med att rädda barn ur fattigdom.
Världens befolkning är ca 6 miljader, och 52% av dem är under 15. 2/3 av dem lever i fattigdom.
Att vara ett barn idag innebär att vara smittad av AIDS, leva på gatan, jobba och inte veta att det finns ngt annat än det, sexuellt utnyttjade, krigsoffer och diskriminerade pga sitt kön.
Uscha meg vad hemskt, kan man tänka. Jennifer Taledo menar att det finns en anledning till att just VI lever i denna tiden. Gud valde att sätta MIG i denna tiden. För en anledning.
Hon började sitt arbete i Kenya, där hon började ta hand om barn, och lära dem om Bibeln, om evangelierna och om vem Jesus är och vad han kan göra i ditt liv. Hon var mkt inriktad på den biten med helande, profetior etc. När hon pratade om helande med barnen lärde hon dem som vi alla har hört, om du ber för ngn kan Gud hela den, men det är inte helt säkert. Hon upplevde då att Gud sa till henne ; "Don't you dare put doubt into their minds". När det kommer till helande och för Gud att göra stora saker så är det ofta VÅR tvekan, vår otro som förhindrar Gud att göra sitt jobb. Hon började lära ungarna att när du ber för ngn kommer Gud att hela den, och eftersom de är barn, tror de stenhårt på det.
Jesus messade inte runt när han sa att vi behöver ha tro som ett barn.
Jennifer och barnen började gå till ett sjukhus och be för folk. Varenda människa de bad för blev helad. VARENDA EN. Hon hjälpte dessa barn att bli så tighta med Gud, att de litade blint på honom i allt han sa till dem. En dag kände en liten pojke att han skulle sjunga en sång. Han ställde sig på ett bord lyfte sina händer och började sjunga "I surrender all". Ngt sjukt hände, varenda människa i det sjukhuset blev frälst. Okej. Detta är det sjuka. De var tvunga att STÄNGA NER sjukhuset, för barnen kom alltid dit och bad för folk. Nu kommer folk dit för att bli helade, inte för att gå till en sjukhus.
Detta är barn vi snackar om. Vi begränsar Gud så himla mkt eftersom vi förlitar på vad VI kan, vad VÅRA gränser är. Aaaaahhh, fatta vad mkt sjukt vi kan se om vi bara tror! Jennifer Taledos liv har varit outofcontrol och helt sjukt, bara för att hon gett Gud all kontroll.
Ibland så fokuserar man så mkt på att uppleva Gud, att man glömmer att genom att SÖKA honom så kommer man att uppleva honom. U feel me? man tänker för mkt.
Jennifer startade organisationen "The global childern's movement", och jobbar med att rädda barn ur fattigdom.
Världens befolkning är ca 6 miljader, och 52% av dem är under 15. 2/3 av dem lever i fattigdom.
Att vara ett barn idag innebär att vara smittad av AIDS, leva på gatan, jobba och inte veta att det finns ngt annat än det, sexuellt utnyttjade, krigsoffer och diskriminerade pga sitt kön.
Uscha meg vad hemskt, kan man tänka. Jennifer Taledo menar att det finns en anledning till att just VI lever i denna tiden. Gud valde att sätta MIG i denna tiden. För en anledning.
Hon började sitt arbete i Kenya, där hon började ta hand om barn, och lära dem om Bibeln, om evangelierna och om vem Jesus är och vad han kan göra i ditt liv. Hon var mkt inriktad på den biten med helande, profetior etc. När hon pratade om helande med barnen lärde hon dem som vi alla har hört, om du ber för ngn kan Gud hela den, men det är inte helt säkert. Hon upplevde då att Gud sa till henne ; "Don't you dare put doubt into their minds". När det kommer till helande och för Gud att göra stora saker så är det ofta VÅR tvekan, vår otro som förhindrar Gud att göra sitt jobb. Hon började lära ungarna att när du ber för ngn kommer Gud att hela den, och eftersom de är barn, tror de stenhårt på det.
Jesus messade inte runt när han sa att vi behöver ha tro som ett barn.
Jennifer och barnen började gå till ett sjukhus och be för folk. Varenda människa de bad för blev helad. VARENDA EN. Hon hjälpte dessa barn att bli så tighta med Gud, att de litade blint på honom i allt han sa till dem. En dag kände en liten pojke att han skulle sjunga en sång. Han ställde sig på ett bord lyfte sina händer och började sjunga "I surrender all". Ngt sjukt hände, varenda människa i det sjukhuset blev frälst. Okej. Detta är det sjuka. De var tvunga att STÄNGA NER sjukhuset, för barnen kom alltid dit och bad för folk. Nu kommer folk dit för att bli helade, inte för att gå till en sjukhus.
Detta är barn vi snackar om. Vi begränsar Gud så himla mkt eftersom vi förlitar på vad VI kan, vad VÅRA gränser är. Aaaaahhh, fatta vad mkt sjukt vi kan se om vi bara tror! Jennifer Taledos liv har varit outofcontrol och helt sjukt, bara för att hon gett Gud all kontroll.
Ibland så fokuserar man så mkt på att uppleva Gud, att man glömmer att genom att SÖKA honom så kommer man att uppleva honom. U feel me? man tänker för mkt.
blogg-torkan är över
peeeeeeeps!
har varit super busy den senaste tiden, så här kommer en uppdatering av mitt liv!
enjoy.
Så, dream center har startat sitt egna skivbolag, Dreamrecords. Press play, vårt "lovsångsband" har nu precis kommit ut med deras första cd, som Universal har gett ut i samarbete med dreamrecords. Ganska stort, ja. Om ni vill kolla in dem är deras hemsida www.thisispressplay.tv. Iallafall, deras skiva släpptes förra veckan och de är nu nr 45 på billboard listan och nr 2 på den kristna billboard listan. Helt sjukt. De turnerar runt överallt, och förra söndagen var deras release, vilket var på söndagförmiddag här. Vi har en dans till en av låtarna, så vi dansade den, gick sjukt bra, älskar den. Under mötet får vi ett sms från Criscilla som säger att Pastor Dave, "chefen" för allt och sångare i bandet, vill att vi åker upp till Phoenix efter mötet och dansar på konserten, som är kl 19. Jag skulle egentligen åka till Nevada på traveling service, men packade om min väska och var redo att hoppa in i bilen och köra 6 timmar i en bil med Criscilla, Katrina och Lesha. Dessvärre gick planerna i lås, och det hela slutade med att Cris flög dit, medans resten av oss, jag, tri, Al och Marcus fick åka i Al's bil. Grejen är den att Al's bil är en liiiiiiiiiten porsche från -83. Som är byggd för 2 personer, men har två "hål" i baksätet för två stackars passagerare. Men det finns inget val, eftersom tiden är knapp, vi måste hinna upp. Det är ca 30 grader ute oxå. Vi kommer iaf ut på motorvägen och fönstrerna är nerrullade. Jag frågar Al om han kan rulla upp fönstrena och sätta på AC'n.
- Jo, det är så att den funkar inte riktigt.
FUNKAR INTE?!??!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?!
Mina damer och herrar. Jag har varit i helvetet och tillbaka. Det är inte en trevlig plats. Innan du dör, se till så att du är tjenis med J-boy.
Helt seriöst. Bilen var svart. Jag och tri fick inte plats med våra ben riktigt, så vi hade dem utgenom fönstrena, över Al och Marcus, på varandra.. upp i luften. Det var som att vara i en bastu och solarie på samma gång. MED EN HÅRBLÅS I ANSIKTET. I 6 TIMMAR.
Iallafall, vi kom upp kl halv 7. Bytte om. Sminkade om oss. Ut på scen, hann inte öva. Dansade, smiskade Phoenix dansarna, lyssnade på resten av konserten och åkte sen till hotellet. Mkt ska man vara med om. Glamigt är det inte iaf. De betalade hotell och middag för oss, så det var najs, men är fortfarande scared for life efter den upplevelsen. Bättre var det inte dagen efter när vi satte oss i bilen för att åka hem igen. Gud är god dock, mitt i öknen började der REGNA, HALLELUJA, har aldrig uppskattat regn så mkt, samt att ACn funkade ibland. yay. Vi hade många som bad för oss så ngt ska man ju få i utbyte.
Och eftersom press play spelar överallt, så har vi dansat överallt oxå. Hur kul som helst, dansade på en festival som heter Revoloution i helgen, de hade även en spelning på Best Buy, en stor skivaffär, så vi dansade där oxå. Igår var vi i Anaheim, typ 1 h härifrån och dansade på en stor Foursquare konferens. Älskar det. De ska ha en stor Europa tour, så vi hoppas på att de inser att de inte klarar sig utan oss tills dess, så de tar med sig oss.. haha!
Så, i princip har jag dansat. Det har inte varit så mkt The Movement grejer, man kommer ur hela grejen så fort om man är disconnected för ett tag, så äckligt hur man anpassar sig till allt annat. Måste erkänna att jag är lite småtrött på allt, men har fått lite nya krafter att orka nu i det allra sista.
Annars så är det en kille här som Tri alltid pratar med om mig, "I aint gonna lie, she is fine as hell". Tydligen så ska han fria till mig august 2nd. Vi får se hur det går med det. Han är en mkt skum människa. Han är dock a brotha' (svart) så lite pluspoäng har han ju, kommer även från södern så här värsta dialekten. haha! Mamma, oroa dig inte. Sa till honom att jag skulle åka hem efter graduation, då sa han; "what if someone gave you a reason to stay?" well. jag har många reasons att åka hem så haaaaaa de.
okej. 8 månader senare. Amanda har skaffat skype!!! Yay. så kul. Adda mig; mandi.karlsson
Är så trött på vädret här. Det är kallt, och det är maj!!! aaahh. 20 grader is not enough.
har varit super busy den senaste tiden, så här kommer en uppdatering av mitt liv!
enjoy.
Så, dream center har startat sitt egna skivbolag, Dreamrecords. Press play, vårt "lovsångsband" har nu precis kommit ut med deras första cd, som Universal har gett ut i samarbete med dreamrecords. Ganska stort, ja. Om ni vill kolla in dem är deras hemsida www.thisispressplay.tv. Iallafall, deras skiva släpptes förra veckan och de är nu nr 45 på billboard listan och nr 2 på den kristna billboard listan. Helt sjukt. De turnerar runt överallt, och förra söndagen var deras release, vilket var på söndagförmiddag här. Vi har en dans till en av låtarna, så vi dansade den, gick sjukt bra, älskar den. Under mötet får vi ett sms från Criscilla som säger att Pastor Dave, "chefen" för allt och sångare i bandet, vill att vi åker upp till Phoenix efter mötet och dansar på konserten, som är kl 19. Jag skulle egentligen åka till Nevada på traveling service, men packade om min väska och var redo att hoppa in i bilen och köra 6 timmar i en bil med Criscilla, Katrina och Lesha. Dessvärre gick planerna i lås, och det hela slutade med att Cris flög dit, medans resten av oss, jag, tri, Al och Marcus fick åka i Al's bil. Grejen är den att Al's bil är en liiiiiiiiiten porsche från -83. Som är byggd för 2 personer, men har två "hål" i baksätet för två stackars passagerare. Men det finns inget val, eftersom tiden är knapp, vi måste hinna upp. Det är ca 30 grader ute oxå. Vi kommer iaf ut på motorvägen och fönstrerna är nerrullade. Jag frågar Al om han kan rulla upp fönstrena och sätta på AC'n.
- Jo, det är så att den funkar inte riktigt.
FUNKAR INTE?!??!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?!
Mina damer och herrar. Jag har varit i helvetet och tillbaka. Det är inte en trevlig plats. Innan du dör, se till så att du är tjenis med J-boy.
Helt seriöst. Bilen var svart. Jag och tri fick inte plats med våra ben riktigt, så vi hade dem utgenom fönstrena, över Al och Marcus, på varandra.. upp i luften. Det var som att vara i en bastu och solarie på samma gång. MED EN HÅRBLÅS I ANSIKTET. I 6 TIMMAR.
Iallafall, vi kom upp kl halv 7. Bytte om. Sminkade om oss. Ut på scen, hann inte öva. Dansade, smiskade Phoenix dansarna, lyssnade på resten av konserten och åkte sen till hotellet. Mkt ska man vara med om. Glamigt är det inte iaf. De betalade hotell och middag för oss, så det var najs, men är fortfarande scared for life efter den upplevelsen. Bättre var det inte dagen efter när vi satte oss i bilen för att åka hem igen. Gud är god dock, mitt i öknen började der REGNA, HALLELUJA, har aldrig uppskattat regn så mkt, samt att ACn funkade ibland. yay. Vi hade många som bad för oss så ngt ska man ju få i utbyte.
Och eftersom press play spelar överallt, så har vi dansat överallt oxå. Hur kul som helst, dansade på en festival som heter Revoloution i helgen, de hade även en spelning på Best Buy, en stor skivaffär, så vi dansade där oxå. Igår var vi i Anaheim, typ 1 h härifrån och dansade på en stor Foursquare konferens. Älskar det. De ska ha en stor Europa tour, så vi hoppas på att de inser att de inte klarar sig utan oss tills dess, så de tar med sig oss.. haha!
Så, i princip har jag dansat. Det har inte varit så mkt The Movement grejer, man kommer ur hela grejen så fort om man är disconnected för ett tag, så äckligt hur man anpassar sig till allt annat. Måste erkänna att jag är lite småtrött på allt, men har fått lite nya krafter att orka nu i det allra sista.
Annars så är det en kille här som Tri alltid pratar med om mig, "I aint gonna lie, she is fine as hell". Tydligen så ska han fria till mig august 2nd. Vi får se hur det går med det. Han är en mkt skum människa. Han är dock a brotha' (svart) så lite pluspoäng har han ju, kommer även från södern så här värsta dialekten. haha! Mamma, oroa dig inte. Sa till honom att jag skulle åka hem efter graduation, då sa han; "what if someone gave you a reason to stay?" well. jag har många reasons att åka hem så haaaaaa de.
okej. 8 månader senare. Amanda har skaffat skype!!! Yay. så kul. Adda mig; mandi.karlsson
Är så trött på vädret här. Det är kallt, och det är maj!!! aaahh. 20 grader is not enough.
random bilder från PÅSK!
utanför Michelle's gamla High school..
så vackert..
?
har man artsy vänner så..
MIN FAVORIT! cuddle puddle..
maskerad..
the night and naturechildren.
God Jul och Gott nytt år!
Fiffi var en fågel..
Så kul har vi.. haha!
dc dancers..
Jag och Frida dansar ju med dreamcenter dancers.. Sök efter "Dream center dance miley Cyrus Climb" på youtube för att se vår senaste dans! Dansar på höger sida om Criscilla ibörjan. Enjoy!
tjejerna från DC dancers!
tjejerna från DC dancers!
My 3 min of fame.
FAVORIT MÄNNISKOR!
Så jag är känd. Eller typ. Förra fredagen tog en kille som jobbat med Red Eye(kändis ministry på DC) tag i mig och Frida. "Please help me out with something". Hans fru jobbar med tvprogrammet Dr Phil. Ni vet hur de har random människor som frågar frågor ang. kvällens ämne? Hon behövde utlänningar att fråga frågor angående svininfluensan, och eftersom Dream Center har en del utlänningar bad hon hennes man hitta några och spela inte dem. Så jag och Frida, en brasilianare, en från Beliz och en kille från Australiens blev utvalda. Wow. Jag och Frida fick sitta på en soffa och låtsades som att det var i Sverige (??) och sa sedan in i kameran; Hey I'm Amanda, I'm Frida, and we have a question; Sen sa SAMTIDIGT på svenska: Kan vi resa överhuvudtaget? sa frasen sen på engelska så att de kunde sätta en subtitle till det. Hur cheesy är det på en skala? hahaha. Detta visades i tisdags på channel 9. Har dock ingen TV i mitt liv så missade tyvärr detta.
Så visst kan man säga att jag är känd nu? lite iaf.
Är just nu i Porterville, hos min vän Mishka. Det var amerikansa morsdag här igår, så jag, hon och Tri åkte hit efter mötet för att överaska Barbara. Love her. Så vi chillar bara, äter mkt, gör lite läxor och kollar på TV.
Fattar inte att det är mindre än 3 månader kvar av min tid här. Detta livet är så krävande, så känner mig ganska klar, även om jag har ångest över att åka härifrån. Allt är så dubbelt. Älskar cali, L.A och DC, men livet i the Movement är lite för mkt ibland.
Har fått höra mkt om hur folk uppfattar mig det senaste. Många känner sig lite rädda för mig och Tri. Även våra ledare har sagt att de inte känner att de kan säga till oss om de behöver rätta oss. Tydligen är det pga att vi framstår som mkt självsäkra i vilka vi är. Det är ju bra, men jag vill ju inte skrämma iväg folk.. Hur balanserar man detta? Har aldrig hört detta i Sverige.. hm.. Vet inte vad jag ska göra.
Annars så fokuserar jag på att verkligen LEVA idag, och inte oroa mig, tänka på framtiden. For real, jag vet ju inte ens om jag lever imon. Hårt sätt att se det, men det är sant. Ta inte din framtid för given, du vet aldrig vad som kommer hända. Har 2,5 månader kvar nu, så jag kramar ur det allra sista som jag kan få ut av detta.
Sjukt härligt väder, men det är svettigt oxå när man är fast i innerstan. Älskar L.A. Familjen har bokat biljetter till graduation nu, så jag planerar vad vi ska göra när de kommer hit! SÅ NAJS. Längtar.
Btw, drar till Vegas/Nevada på söndag, ska ha ett möte där ngnstans, och har sedan en ledig dag i Vegas!! Är super excited.
Har bestämt mig för att åka till Haiti på en missionsresa, åker den 10e juli tom 17e. Ska jobba på Danita's Children (www.danitaschildren.org), ett barnhem och skola för slumbarn på Haiti. For real, om ni går in på hemsidan och ser barnen kommer ni förstå att jag kommer vilja ta hem varenda en. Aaaaaahhh. Svarta barn är min fav. You know it ;)
hejdå.
Så jag är känd. Eller typ. Förra fredagen tog en kille som jobbat med Red Eye(kändis ministry på DC) tag i mig och Frida. "Please help me out with something". Hans fru jobbar med tvprogrammet Dr Phil. Ni vet hur de har random människor som frågar frågor ang. kvällens ämne? Hon behövde utlänningar att fråga frågor angående svininfluensan, och eftersom Dream Center har en del utlänningar bad hon hennes man hitta några och spela inte dem. Så jag och Frida, en brasilianare, en från Beliz och en kille från Australiens blev utvalda. Wow. Jag och Frida fick sitta på en soffa och låtsades som att det var i Sverige (??) och sa sedan in i kameran; Hey I'm Amanda, I'm Frida, and we have a question; Sen sa SAMTIDIGT på svenska: Kan vi resa överhuvudtaget? sa frasen sen på engelska så att de kunde sätta en subtitle till det. Hur cheesy är det på en skala? hahaha. Detta visades i tisdags på channel 9. Har dock ingen TV i mitt liv så missade tyvärr detta.
Så visst kan man säga att jag är känd nu? lite iaf.
Är just nu i Porterville, hos min vän Mishka. Det var amerikansa morsdag här igår, så jag, hon och Tri åkte hit efter mötet för att överaska Barbara. Love her. Så vi chillar bara, äter mkt, gör lite läxor och kollar på TV.
Fattar inte att det är mindre än 3 månader kvar av min tid här. Detta livet är så krävande, så känner mig ganska klar, även om jag har ångest över att åka härifrån. Allt är så dubbelt. Älskar cali, L.A och DC, men livet i the Movement är lite för mkt ibland.
Har fått höra mkt om hur folk uppfattar mig det senaste. Många känner sig lite rädda för mig och Tri. Även våra ledare har sagt att de inte känner att de kan säga till oss om de behöver rätta oss. Tydligen är det pga att vi framstår som mkt självsäkra i vilka vi är. Det är ju bra, men jag vill ju inte skrämma iväg folk.. Hur balanserar man detta? Har aldrig hört detta i Sverige.. hm.. Vet inte vad jag ska göra.
Annars så fokuserar jag på att verkligen LEVA idag, och inte oroa mig, tänka på framtiden. For real, jag vet ju inte ens om jag lever imon. Hårt sätt att se det, men det är sant. Ta inte din framtid för given, du vet aldrig vad som kommer hända. Har 2,5 månader kvar nu, så jag kramar ur det allra sista som jag kan få ut av detta.
Sjukt härligt väder, men det är svettigt oxå när man är fast i innerstan. Älskar L.A. Familjen har bokat biljetter till graduation nu, så jag planerar vad vi ska göra när de kommer hit! SÅ NAJS. Längtar.
Btw, drar till Vegas/Nevada på söndag, ska ha ett möte där ngnstans, och har sedan en ledig dag i Vegas!! Är super excited.
Har bestämt mig för att åka till Haiti på en missionsresa, åker den 10e juli tom 17e. Ska jobba på Danita's Children (www.danitaschildren.org), ett barnhem och skola för slumbarn på Haiti. For real, om ni går in på hemsidan och ser barnen kommer ni förstå att jag kommer vilja ta hem varenda en. Aaaaaahhh. Svarta barn är min fav. You know it ;)
hejdå.
