mandi k

L.A i all ära, men slogs precis av ett sting av hemlängtan och satt och kollade igenom massa bilder. Från i somras. Vår sjuka båtsemester, dagar på holmarna, smögen, grill i Karlssons trädgård. Sen bilder från nu i julas. Hade det så äckligt bra hemma. Även om det var svårt. Men jag visste att det skulle vara svårt. Försökte förbereda mig, men det gick liksom inte. Det slår lika hårt varje gång. Han är inte hemma liksom. Han är inte kvar längre. Vi satt vid frukosten en morgon, och pappa började berätta om en dröm han hade haft. Han vaknade upp lycklig. Han kände riktig lycka. Han hade drömt om sina barn. Om hur tur han har haft som har fått såna fina barn. Hur bra vi hade det på jorden, jag och Vickan. Och hur en röst sa hur Fredrik också hade det bra nu. Han var i goda händer. Sen sa pappa hur bra det kändes att man kan känna LYCKA mitt i allt det svåra. Jag säger bara en sak, Gud är god. Har verkligen fått jobba med min sorg här borta på ett annorlunda sätt. Vet inte hur jag ska förklara det, men det har varit en process. Men en sak jag lärt mig är, svåra tider och lidanden som jag får gå igenom, har format mig till ngt bättre. Jag har på något sätt hittat mig själv genom att bara stå, bara ta mig igenom helvetet. Hur mycket jag lärt mig om mig själv. Att jag kan faktiskt klara allt. Det handlar om att bestämma sig. VÄLJA att ta mig igenom det. VÄLJA att det kommer komma något gott ur detta mörker. Och det är det som är det svåra. Att det är upp till mig att välja hur jag ska ta mig ur detta. Hur klyschigt det än låter, och det struntar jag i, men hoppet är det ända man har. Precis som pappa svarar på frågan; Hur kan du överleva efter att ha förlorat två barn?

- För att jag har ett hopp som vägrar låta mig dö, som säger till mig; Ställ dig upp, du klarar detta, du kommer överleva, ge inte upp nu.

Något som jag kan säga ändå har följt med mig under hela denna tiden, är frid. Och det är nog väldigt sällsynt. Att kunna känna frid. Men det är för att jag vet att min homeboy up there har allt under kontroll. Han kommer inte ge mig mer än jag inte tål, och han bär mig igenom allt crap som någonsin kommer drabba mig. För vi lever i en sjuk värld, har upptäckt de mer och mer efter snart 4 månader i denna staden. Jesus, man kan bli mörkrädd ibland.

Men som det står i romarbrevet 5:6; and hope does not disappoint us.

För det vägrar dö.

Fattar du grejen?