bloggar från Porterville.
Hej alla glada.
vi var lediga långfredag, så jag, Tri, Kasey och Michelle bestämde oss för att ta ledigt lördag+söndag och dra till Porterville, Michelle's hemstad, för att ha ett välförtjänt springbreak. Jag vill ju inte cover up the truth, är väldigt trött på allting just nu. Det är väl iofs för att jag vet att den enbart är 3 månader kvar förän jag slutar. Man blir alltid skoltrött i slutet. Men jag tänker fortfarande kämpa på för att finish strong, finns så mkt mer att få ut av det här livet och allt jag lär mig varje dag.
I onsdags hade vi ett möte i en slags kyrka/ hang out ställe för hemlösa i Skidrow, det absolut värsta området i L.A. Det är helt galet. En stad för hemlösa. Iallfall, vi åkte dit och riggade upp allt, gick runt i lokalen och "minglade" med hemlösa, och gick sen ut på gatorna för att bjuda in folk till mötet. For real, det är ett wake up call att gå runt där. Folk BOR där. Det är det enda de vet. Det sorgliga är att när man pratar med dem om deras liv där, så är de nöjda med det. De tycker det är helt ok att bo på gatan. De har allt de behöver.
Pratade med en tant som hette Betty. Hon satt och grät efter vårt möte så jag gick upp till henne. Hon såg annorlunda ut än de andra där inne, hon hade ngt slags ljus i hennes ögon, hon strålade nästan. Hon berättade om sitt liv, hur hon varit prostutierad hela sitt liv, bott på gatorna i Skidrow, och hur hon för 3 veckor sen sett en van köra förbi henne med texten "the Lord is your Saviour", hon hade gått upp till det teamet och pratat med dem och blivit frälst. Hon berättade om hur annorlunda allting var nu, hur hon var "ren" och "hel", och hur allting fall på plats bara hon litade på att Jesus skulle fixa allt. Hon berättade om hur hon hjälpte folk i Skidrow att hitta kläder oich sovplats. Allt detta efter varit frälst i 3 veckor. Det är bra mkt mer än vad vissa som varit kristna hela livet har gjort. Jag är helt blown away genom att prata med henne, hon är helt otrolig. Det är sånna möten jag bara älskar att få vara med om, som gör allt värt det. Sen vill man bara glömma andra samtal. Haha, man får ta hänsyn till mkt, och tänka att de inte vet bättre. Men det är mkt ondska där. Man kan nästan känna det i luften.
Åter till Porterville. En klassisk smalltown i centrala cali. 50 000 invånare. Inte mkt att göra. Vi har mest ätit, sovit, kollat på film och tagit kort. I princip hela min helg ligger på facebook. Ska åka tillbaka vid 3, ska på en födelsedagsmiddag ikväll för Marc. Alla fyller år i april. Ska bli kul.
Saknade norrgårn's fyren lite faktiskt. Mina americanska vänner vägrade förstå var vackra tradition.
peace
vi var lediga långfredag, så jag, Tri, Kasey och Michelle bestämde oss för att ta ledigt lördag+söndag och dra till Porterville, Michelle's hemstad, för att ha ett välförtjänt springbreak. Jag vill ju inte cover up the truth, är väldigt trött på allting just nu. Det är väl iofs för att jag vet att den enbart är 3 månader kvar förän jag slutar. Man blir alltid skoltrött i slutet. Men jag tänker fortfarande kämpa på för att finish strong, finns så mkt mer att få ut av det här livet och allt jag lär mig varje dag.
I onsdags hade vi ett möte i en slags kyrka/ hang out ställe för hemlösa i Skidrow, det absolut värsta området i L.A. Det är helt galet. En stad för hemlösa. Iallfall, vi åkte dit och riggade upp allt, gick runt i lokalen och "minglade" med hemlösa, och gick sen ut på gatorna för att bjuda in folk till mötet. For real, det är ett wake up call att gå runt där. Folk BOR där. Det är det enda de vet. Det sorgliga är att när man pratar med dem om deras liv där, så är de nöjda med det. De tycker det är helt ok att bo på gatan. De har allt de behöver.
Pratade med en tant som hette Betty. Hon satt och grät efter vårt möte så jag gick upp till henne. Hon såg annorlunda ut än de andra där inne, hon hade ngt slags ljus i hennes ögon, hon strålade nästan. Hon berättade om sitt liv, hur hon varit prostutierad hela sitt liv, bott på gatorna i Skidrow, och hur hon för 3 veckor sen sett en van köra förbi henne med texten "the Lord is your Saviour", hon hade gått upp till det teamet och pratat med dem och blivit frälst. Hon berättade om hur annorlunda allting var nu, hur hon var "ren" och "hel", och hur allting fall på plats bara hon litade på att Jesus skulle fixa allt. Hon berättade om hur hon hjälpte folk i Skidrow att hitta kläder oich sovplats. Allt detta efter varit frälst i 3 veckor. Det är bra mkt mer än vad vissa som varit kristna hela livet har gjort. Jag är helt blown away genom att prata med henne, hon är helt otrolig. Det är sånna möten jag bara älskar att få vara med om, som gör allt värt det. Sen vill man bara glömma andra samtal. Haha, man får ta hänsyn till mkt, och tänka att de inte vet bättre. Men det är mkt ondska där. Man kan nästan känna det i luften.
Åter till Porterville. En klassisk smalltown i centrala cali. 50 000 invånare. Inte mkt att göra. Vi har mest ätit, sovit, kollat på film och tagit kort. I princip hela min helg ligger på facebook. Ska åka tillbaka vid 3, ska på en födelsedagsmiddag ikväll för Marc. Alla fyller år i april. Ska bli kul.
Saknade norrgårn's fyren lite faktiskt. Mina americanska vänner vägrade förstå var vackra tradition.
peace
Kommentarer
Postat av: Emma Momats
Norgårdsfyn' tändes i förväg så det blev helt uppochner alltihopa:( Man kan säga att du och frida är borta "rätt" påsk. Kram E
Trackback