mandi k

l.e.d.i.g




då brukar jag ligga vid poolen.


dagens citat:


"I rather have skincancer than being pale"
-unknown

Vad händer med tiden folket? Jag blir mörkrädd.

 

Läget är stabilt. Jag gillar mitt liv. Jag är helt seriöst så sjukt skillad på babies fronten nu att det inte ens är roligt.  Jag embracar mina nya kunskaper, och har faith att det jag gör här påverkar dessa barn för evigt. Jag har fått en sån.. äckligt stor kärlek till dessa små liv, och jag vet för att jag vet för att jag känner mig själv ganska så bra, att min sista dag här kommer vara hell. För fäster man sig..? Ja. Har en favorit pojk som jag utan att blinka skulle ta med mig hem i resväskan om jag kunde. Mamma Karlsson hade älskat det.

 

Vi lever på endast donationer från människor, företag och andra organisationer. Det är så coolt att se att våra förråd med kläder, blöjor, välling, baby wipes, lotion, soap, tvättmedel och leksaker är överfulla. Folk kommer i princip varje dag och randomly lämnar av diverse saker som finns på våran needs-list.  Här om dan öppnade jag gaten för två svarta killar som ville lämna av lite saker. De började bära in stora paket med blöjor, mat och tvättmedel. Och det tog aldrig slut. De hade åkt till Pick-N-Pay, (ICA Maxi i SA form) och fyllt deras bil med allt vi behövde. När de var klara stannade de en stund och pratade med oss. De brukar komma och donera saker, och de uppmuntrade oss sjukt mycket i det jobbet  vi gör, och frågade sedan om de kunde bidra till volontärerna. ”Umm, sure” sa jag och hade ingen aning om vad han syftade på. Då öppnar killen sin plånbok och ger mig 1000 Ran i handen (motsvarar..990kr) och ber mig se till att alla volontärer får del av det. LET’S GO SHOOOOOOPPING var min första tanke, men sen kom jag till my senses och vi kom överens om att pengarna skulle gå till att betala min b-day dinner för alla volontärer nästa vecka. Shit alltså.. nog för att Joburg är en av de värsta städerna i världen.. men goda människor finns överallt, och man kan välja att fokusera på det i stället, och glädjas åt att jag får vara här! Även om man andra sekunden här hur kyrkan som startade barnhemmet hade inbrott i veckan, och hur tjuvarna band fast och satte blind folds på två barn, samt misshandlade deras mamma, och snodde utrustning värt 80 000. Det finns skit och ondska vart man än vänder sig, men Gud är så fortfarande Gud, och IT’S ALL FLOWERS (allt handlar om din inställning till saker, livet, skit och ondska)

Ett team från Virginia, USA var och hälsade på i veckan. Det visade sig att ledaren för teamet adopterade det allra första barnet som kom till Door of Hope, för 11 år sedan. Han berätta för oss om henne, Georgina, om hur fruktansvärt begåvad, intelligent och unik hon är, om hur hon tar high school klasser även om hon är 13 och har en sångröst out of this world. Han var otroligt stolt över henne, och sedan tystnar han och får tårar i ögonen. Sen så säger att hur han vet att anledningen till att Georgina är som hon är, är för att hon kommer från detta barnhemmet, och för att människor som oss jobbar där och ger barnen det de förtjänar, och lite till. Om hur viktigt vårt jobb är, och om hur vi inte får underskatta oss själva. Detta uppmuntrade mig sjukt mycket, eftersom jag förmodligen aldrig kommer få reda på vad det blir av mina älskade babies, eller se reslutatet av det jobbet jag gör idag. Men det gör inget. Jag har faith.

 

lust att shoppa vid ett rödljus kan man få tag på diverse:

- solglasögon
- galge
- sopsäck
- piratkopierade dvder
- uppblåsbar flytväst
- häxkraft tillbehör

just saying

Hej jag heter amanda och jag tar hand om barn.

it's a pretty befriande liv.