Long time, no writing!!
Jag kanner mig som en hemsk manniska. Men ni maste forsta mig. Give me some grace liksom. Internet har varit nere i en vecka, och nar jag skulle ga till min plats vid containern sa blec jag bortjagad av security. Kul liksom.
Sa, vart borjar man? Livet i MCLA har borjat arta sig. Jag trivs pa riktigt faktiskt. Har traffat nagra sjukt harliga tjejer som jag har kommit nara, sa det kanns som om att jag har hittat min plats.
Jag tyckte det var sa sjukt lojligt iborjan, nar alla gick runt och sa "love you" hela tiden. Lagg ned likosm, du har kannt mig en kvart, tanker den skeptiske svensken tyst for sig sjalv och blir mer irriterad an glad och varm i hela kroppen. Men jag vet inte om det ar amerikanerna som korrupterat mig eller om jag bara forandrats, for jag alskar verkligen manniskorna i min narhet har. Alla ar sa sjukt speciella och har sanna livshistorier sa man bara blir swept of my feet. Vi satt haromnatten och pratade, och folk berattade sina testimonies. Det ar ngt man ar sa sjukt ovan vid, beratta sin livshistoria. Fragar vi det i Sverige liksom? Nej, vi tanker att vi inte har ngt speciellt att beratta om oss sjalva. Men det ar sjukt vad man lar sig mkt om sig sjalv genom att beratta om sig sjalv. Sa, vi satt iaf pa rummet och en efter en borjade beratta. Och jag sager bara, alla har sanna sjuka historier om hur de blev kristna, eller hur deras liv varit. Som en tjej, som jag verkligen har haft svart for for att hon ar sa hogljudd och relativt jobbig, berattade om hennes uppvaxt med sin crackmorsa, overgrepp, droger och killar. Och idag ar hon helt restored, helad fran sitt forflutna och alskar livet. Jag ryser bara jag tanker pa det. Hon ar min hjalte och storta forebild, och allt jag tyckte om henne innan ar bortblast.
Okej, okej, nu till mer drama drama. Haha! EN lordag kvall skulle vi ut en svang pa bio och kaka typ, och vi som hade snackat med, sa vi skulle bestamma hur vi skulle gora. Problemet var att det var jag, frida, nick och garrett, Alltsa fyra stycken. Sa vi star och snackar i korridoren utan att tanka pa att vu bryter reglerna, sa en andraarselev kommer fram till oss och sager till oss. Sa Frida far ga, haha! Sa vi planerar och det funkar inte for att Nick har bara en 4 sittsbil, sa vi maste ha en 5e part med, och en storre bil. Sa det screwar upp sig.I alla fall, vi gar ut till parkeringen for att kolla upp de andra bilarna som ska med, men helt plotligts sa ar de andra killarna borta, och svarar inte nar jag ringer. Sa vi struntar i dem och aker med nagra andra (ojamnt antal) till en mexicansk restuarang och dansar salsa pa gatan. Iallafall, Nick textar mig senare pa natten och sager att han blev tillsagd av en tredjearselev att han inte kunde hanga med mig och Frida for att han pratar for mkt for oss. Jag skrattar ihjal mig och textar tillbaka att det ar lojligt osv. Sen iaf, dagen efter far jag ett text av Bethany, var typ mamma och anstalld i MC, och skriver att hon behover prata med mig och frida efter motet. WHATA!!! JAg flippar och raderar alla sms pa min mobil, som inte betyder ngt men som anda ar bevis att jag pratat med Nick och jag och frida tar varandra i handen, andas djupt och gar in till hennes kontor. TACK GUD sa ar inte vi i trouble, utan hon menar att vi borde halla oss borta fran Nick, for att han typ gillar oss, Vadda oss? Dessa amerikaner.. Sa, nu kan vi inte ens prata med honom utan att folk har ogonen pa oss, och det sucks, for han ar varldens skonaste kille. Sa, efter jul kanske?
Sa jag har antligen fatt shoppa igen! Det ar helt sjukt hur isolerad man kan vara i L.A. Man har inte koll pa ngt, man ar bara helt vack fran verkligheten. Sa om ni kanner er bortglomda, GOR INTE DET!! Jag tanker pa er alla sjukt mkt och alskar er alla, men det ar bara sa sjukt spackat schema har. Man har inte ens tid att tanka ibland. Men tiden gar sjukt fort, tillskillnad fran de forsta veckorna. Iallafall, vi akte till en galleria och shoppade! Jag kopte typ uggs, fast korta, morkbruna med indian fransar fort typ 280 spann, sa sjukt trevligt, sen ett par sweatpans pa Victorias secret, helt underbara!! Och ett linne fran forever 21. Man ar ju sa rik i detta landet, and I just loooooove it.
Tank att ordet Faktist kunde vara sa roligt! Hade svenska lektion for nagra hoomies nu iveckan, och "Faktiskt bra" ar det roligaste dom hort.For dom blir det ju precis som fuck this bra. Ganska roligt faktiskt. Engelskan gar battre, har kommit over fasen da man inte orkar prata, jag har bara accepterat laget liksom. Men jag forstar verkligen hur stackars polacker, norrlanningar och andra utomjordingar kanner sig nar man harmar deras accent. ALLA HARMAR MIG!! Det ar fruktansvart!! Jag hatar att ha en accent, men tydligen ar det ganska hett enligt vissa kallor. Jag gillar den inte. Jag har lart mig att om man vill lata lite mer american sa ska man inte uttala T:na. Ordet "crack" ar valdigt poppis. Typ, he cracks me up, crack the window, I cracked my leg, crackhoe osv. Valdigt anvandbart ord!
Den undervisningen vi far har ar helt otrolig! Jag alskar denna kyrkan oxa. De ar sa jordnara och verkliga, inte uppe i det bla och ar flummiga liksom. Allt handlar om manniskor och individen, inte nummer och hur manga det ar som kommer pa gudstjansterna. Det marks att det ar lite status pa att vara en masters har, for tydligen sa betyder vi sjukt mkt for dream center och ar stommen i det mesta. De peppar oss verkligen till att bli worldschangers. Det ar sa lite jantelag det kan bli pa detta stallet, och det alskar jag. Folk peppar en inte pa det sattet i Sverige. Har verkligen kannt att jag har forandrats mkt pa de tre veckorna jag har varit har. Jag vill rekommendera alla som tanker pa att aka hit till att satsa! Det ar det sa sjukt jobbigt i vissa stunder, men det ar sa vart det!
Ok, nu kommer detta lata lite udda och extremt, men tydligen sa ar den kommande veckan Hellweek. Vi ska bli testade pa hur mkt vi vill detta eller ngt i den stilen. De kommer att vacka oss mitt i natten, och be oss traffas nere pa parkeringen, och sen ska vi gora massa extrema fysiska och psysiska utmaningar. HELA VECKAN! Forra aret fick alla forsta arselever ligga med benen nagra centimeter ovanfor marken medans andra arseleverna tryckte upp en bil for ett berg 5 ggr. Och alla maste klara det tillsammans, for om en la ner failar alla. HELT SJUKT och jag ar livradd for vad dom ska hitta pa. Ledarna sager hela tiden att allt de gor, aven om vi inte tycker om det, sa gor de det for en anledning, och det finns en mening bakom det. Hmm.. jag later er veta vad som hander. Jag ar livradd iaf.
Var pa Venice Beach idag, helt klockrent! Alskar den staden, vill bo dar och se Lords of dogtown over and over. Alla aker skateboard eller ar allmant hurtiga, alla ar hippies och roker pa och ar bara allmant konstiga. En hemlos "tomte" gick runt med en bjallra och vasde fram "jingle bells, jingle bells, help get me drunk". Var ganska roligt faktiskt. Annars blev jag tagen for att vara lesbisk for jag och Katrina gick armkrok, men tant vande sig om och rynkade pannan och sa "Naaaasty". haha! Det var oxa roligt. Mkt ska man vara med om!
Sen vill jag bara tacka alla underbara manniskor som skickar brev och godis till mig! Det gor hela min vecka! Vem skickar brev i dessa dagar liksom? Inte manga, men ni ar underbara.
JAG ALSKAR ER PA RIKTIGT
pusss
Sa, vart borjar man? Livet i MCLA har borjat arta sig. Jag trivs pa riktigt faktiskt. Har traffat nagra sjukt harliga tjejer som jag har kommit nara, sa det kanns som om att jag har hittat min plats.
Jag tyckte det var sa sjukt lojligt iborjan, nar alla gick runt och sa "love you" hela tiden. Lagg ned likosm, du har kannt mig en kvart, tanker den skeptiske svensken tyst for sig sjalv och blir mer irriterad an glad och varm i hela kroppen. Men jag vet inte om det ar amerikanerna som korrupterat mig eller om jag bara forandrats, for jag alskar verkligen manniskorna i min narhet har. Alla ar sa sjukt speciella och har sanna livshistorier sa man bara blir swept of my feet. Vi satt haromnatten och pratade, och folk berattade sina testimonies. Det ar ngt man ar sa sjukt ovan vid, beratta sin livshistoria. Fragar vi det i Sverige liksom? Nej, vi tanker att vi inte har ngt speciellt att beratta om oss sjalva. Men det ar sjukt vad man lar sig mkt om sig sjalv genom att beratta om sig sjalv. Sa, vi satt iaf pa rummet och en efter en borjade beratta. Och jag sager bara, alla har sanna sjuka historier om hur de blev kristna, eller hur deras liv varit. Som en tjej, som jag verkligen har haft svart for for att hon ar sa hogljudd och relativt jobbig, berattade om hennes uppvaxt med sin crackmorsa, overgrepp, droger och killar. Och idag ar hon helt restored, helad fran sitt forflutna och alskar livet. Jag ryser bara jag tanker pa det. Hon ar min hjalte och storta forebild, och allt jag tyckte om henne innan ar bortblast.
Okej, okej, nu till mer drama drama. Haha! EN lordag kvall skulle vi ut en svang pa bio och kaka typ, och vi som hade snackat med, sa vi skulle bestamma hur vi skulle gora. Problemet var att det var jag, frida, nick och garrett, Alltsa fyra stycken. Sa vi star och snackar i korridoren utan att tanka pa att vu bryter reglerna, sa en andraarselev kommer fram till oss och sager till oss. Sa Frida far ga, haha! Sa vi planerar och det funkar inte for att Nick har bara en 4 sittsbil, sa vi maste ha en 5e part med, och en storre bil. Sa det screwar upp sig.I alla fall, vi gar ut till parkeringen for att kolla upp de andra bilarna som ska med, men helt plotligts sa ar de andra killarna borta, och svarar inte nar jag ringer. Sa vi struntar i dem och aker med nagra andra (ojamnt antal) till en mexicansk restuarang och dansar salsa pa gatan. Iallafall, Nick textar mig senare pa natten och sager att han blev tillsagd av en tredjearselev att han inte kunde hanga med mig och Frida for att han pratar for mkt for oss. Jag skrattar ihjal mig och textar tillbaka att det ar lojligt osv. Sen iaf, dagen efter far jag ett text av Bethany, var typ mamma och anstalld i MC, och skriver att hon behover prata med mig och frida efter motet. WHATA!!! JAg flippar och raderar alla sms pa min mobil, som inte betyder ngt men som anda ar bevis att jag pratat med Nick och jag och frida tar varandra i handen, andas djupt och gar in till hennes kontor. TACK GUD sa ar inte vi i trouble, utan hon menar att vi borde halla oss borta fran Nick, for att han typ gillar oss, Vadda oss? Dessa amerikaner.. Sa, nu kan vi inte ens prata med honom utan att folk har ogonen pa oss, och det sucks, for han ar varldens skonaste kille. Sa, efter jul kanske?
Sa jag har antligen fatt shoppa igen! Det ar helt sjukt hur isolerad man kan vara i L.A. Man har inte koll pa ngt, man ar bara helt vack fran verkligheten. Sa om ni kanner er bortglomda, GOR INTE DET!! Jag tanker pa er alla sjukt mkt och alskar er alla, men det ar bara sa sjukt spackat schema har. Man har inte ens tid att tanka ibland. Men tiden gar sjukt fort, tillskillnad fran de forsta veckorna. Iallafall, vi akte till en galleria och shoppade! Jag kopte typ uggs, fast korta, morkbruna med indian fransar fort typ 280 spann, sa sjukt trevligt, sen ett par sweatpans pa Victorias secret, helt underbara!! Och ett linne fran forever 21. Man ar ju sa rik i detta landet, and I just loooooove it.
Tank att ordet Faktist kunde vara sa roligt! Hade svenska lektion for nagra hoomies nu iveckan, och "Faktiskt bra" ar det roligaste dom hort.For dom blir det ju precis som fuck this bra. Ganska roligt faktiskt. Engelskan gar battre, har kommit over fasen da man inte orkar prata, jag har bara accepterat laget liksom. Men jag forstar verkligen hur stackars polacker, norrlanningar och andra utomjordingar kanner sig nar man harmar deras accent. ALLA HARMAR MIG!! Det ar fruktansvart!! Jag hatar att ha en accent, men tydligen ar det ganska hett enligt vissa kallor. Jag gillar den inte. Jag har lart mig att om man vill lata lite mer american sa ska man inte uttala T:na. Ordet "crack" ar valdigt poppis. Typ, he cracks me up, crack the window, I cracked my leg, crackhoe osv. Valdigt anvandbart ord!
Den undervisningen vi far har ar helt otrolig! Jag alskar denna kyrkan oxa. De ar sa jordnara och verkliga, inte uppe i det bla och ar flummiga liksom. Allt handlar om manniskor och individen, inte nummer och hur manga det ar som kommer pa gudstjansterna. Det marks att det ar lite status pa att vara en masters har, for tydligen sa betyder vi sjukt mkt for dream center och ar stommen i det mesta. De peppar oss verkligen till att bli worldschangers. Det ar sa lite jantelag det kan bli pa detta stallet, och det alskar jag. Folk peppar en inte pa det sattet i Sverige. Har verkligen kannt att jag har forandrats mkt pa de tre veckorna jag har varit har. Jag vill rekommendera alla som tanker pa att aka hit till att satsa! Det ar det sa sjukt jobbigt i vissa stunder, men det ar sa vart det!
Ok, nu kommer detta lata lite udda och extremt, men tydligen sa ar den kommande veckan Hellweek. Vi ska bli testade pa hur mkt vi vill detta eller ngt i den stilen. De kommer att vacka oss mitt i natten, och be oss traffas nere pa parkeringen, och sen ska vi gora massa extrema fysiska och psysiska utmaningar. HELA VECKAN! Forra aret fick alla forsta arselever ligga med benen nagra centimeter ovanfor marken medans andra arseleverna tryckte upp en bil for ett berg 5 ggr. Och alla maste klara det tillsammans, for om en la ner failar alla. HELT SJUKT och jag ar livradd for vad dom ska hitta pa. Ledarna sager hela tiden att allt de gor, aven om vi inte tycker om det, sa gor de det for en anledning, och det finns en mening bakom det. Hmm.. jag later er veta vad som hander. Jag ar livradd iaf.
Var pa Venice Beach idag, helt klockrent! Alskar den staden, vill bo dar och se Lords of dogtown over and over. Alla aker skateboard eller ar allmant hurtiga, alla ar hippies och roker pa och ar bara allmant konstiga. En hemlos "tomte" gick runt med en bjallra och vasde fram "jingle bells, jingle bells, help get me drunk". Var ganska roligt faktiskt. Annars blev jag tagen for att vara lesbisk for jag och Katrina gick armkrok, men tant vande sig om och rynkade pannan och sa "Naaaasty". haha! Det var oxa roligt. Mkt ska man vara med om!
Sen vill jag bara tacka alla underbara manniskor som skickar brev och godis till mig! Det gor hela min vecka! Vem skickar brev i dessa dagar liksom? Inte manga, men ni ar underbara.
JAG ALSKAR ER PA RIKTIGT
pusss
Bloging from the parkinglot
Whata? ja, det ar sant. DC ar inte saa updated hela tiden, utan ar valdigt bra pa att stanga ned internet titt som tatt. Da far man soka nya vagar. Sitter just nu pa en mur pa parkeringsplatsen, bredvid containern dar vi slanger allt skrap i. Och nu borjar det bli morkt sa jag ser knappt tangenterna, jaja. Vad gor man inte fora mina stackars lasare?
Saa, forsta veckan ar avklarad, och den andra inledd. Kanns latt som om jag varit har i 2 manader. Forsta veckan, som jag berattat lite om avslutades ju med Adopt a Block som det kallas i lordags. Da delades vi upp i olika grupper och akte sen ut till olika ghetton runt om i L.A. Jag akte till ett statsagt project som heter Jordans Down. Det ar typ massa hus med flertal lagenheter i, uppsmallda i ett omrade lite utanfor Downtown. Det bor flest mexicanare och african americans dar. Sa vi borjade med att dela ut mat till folk, och sen sa bad jag och Tyresee for de som ville. Ar lite ovan vid det, men det kandes verkligen bra! Vissa hade verkligen problem som de ville ha hjalp med, sa det kandes som om man vekligen gjorde ngt vettigt. Sen gick jag, Kayla och Tyresee (tva andraarsselever) runt om i omradet i delade ut forbestalla varor till folk. Traffade en familj med varldens sotaste barn, Chrystal och Destiny. Snackade aven med en tjej som hette Shorty! haha! trodde inte man kunde heta det. Det var iaf en sjukt ovanlig upplevelse. Sen tog vi med massa kids pa bussarna tillbaka till DC for att de skulle vara med pa lite aktiviteter som var i gymmet. Det var ganska ostrukturerat, ni vet nar man inte vet vad man ska gora for att allt ar kaos. Men det ordnade upp sig. pa kvallen hangde jag och frida med nagra killar och at glass, man tar varje chans man far for att komma ifran omradet! Mark att vi var 5 killar och 2 tjejer, sa vi kommer nog inte raka illa ut ;)
Sondagen bestod av mote pa morgonen, dar jag var doorgreeter innan alla kom. Var sjukt stel i ansiktet for att jag var sa trevligt. Kanns ju sa falskt, for man fragar hela tiden How you doin aven om man inte bryr sig, och alla svarar bra aven om det inte ar bra. Usch. Sen chillade vi resten av dagen, och gjorde klart scripture laxan, vi har ju som kanske sagt 7 bibelverser att memorera och skriva uppsats om varje vecka. How sweet is that..? Not so much men det ar bra for mig. Jag vill ju vekrligen forsoka.
MANDAG ar den heliga dagen. Vi ar lediga :) Sa jag, Nicole, Britt och Avery tog bilen till LAGUNA BEACH och tannade lite och drack en frappe pa starbucks. Laguna ar helt klart heaven on earth, och jag kan saga att jag inte skulle banga ett hus i the hills som vi svangde forbi en svang. Rasmus, sag tyvarr inte L.C, sa jag kunde inte halsa fran dig. sorry.
Sa idag var det back to normal igen. Startade dagen med worship och prayer i typ 1-2 h, sen lite undervisning av en MC elev. Sen hade vi vart forsta prov pa vara bibelverser. Det var verkligen enkelt. Trodde det skulle bli fruktansvart. Sen hade vi lite orientation har pa omradet, och sen lite kacka get to know you ovningar. Gick runt och fragade folk lite dumma fragor och sen borjade allvaret. Vi fick 15 min pa oss att ta ett foremal i rummet, och sen utga fran ett bibelord, och sen vara beredda pa att halla ett tal, en undervisa om det amnet i 2 min, Jag flippade ur! Jag kan ju inte ens be pa engelska an! Sa jag tvingade Nick (en helt urflippad kille fran sodern) att hjalpa mig sla upp massa bibelord pa hans Mac, for att sen forsoka komma pa ngt. Hade ett bibelord och en stolpe, och da drogs sjalvklart mitt namn ur skalen och jag var tvungen att ga upp och vittna pa engelska infor 60 pers. Kul! Men det gick faktiskt battre an forvantat, folk skrattade (at mig kanske..) och jag fick anda sagt ngt vettigt.
Annars fick vi ett hogst intressant tillskott till MC idag. Mama. Jag dor.
Det ar verkligen helt sjukt for ALLA och da menar jag ALLA har tatueringar har! Lat inte skenet av en oskyldig liten 17arig flicka bedra, for sanker man blicken sa har till och med hon en liten fjaril pa foten. Sen finns det ju oxa sanna overseriosa typer som har hela kroppen tatuerad, och de ar det manga av. Mamma, forlat men jag kommer att komma hem med en wrist tattoo. Inte for att jag faller for grupptrycket, utan for att jag verkligen ar sa sugen pa att skaffa en. Ska bara komma pa ratt motiv forst. Hm.. Nagra forslag?
Antligen sa borjar man fa koll pa folk. Vilka man tycker mindre om att umgas med, vilka som as hur skona som helst och vilka man helst vill undvika over huvudtaget. Jag och Frida snackade om det forut, att det ar faktiskt lattare att connecta med killarna, for tjejerna kan ibland vara lie for mkt. Men sen far man ju komma ihag att vissa ar ju bara 17-18, vilket ar ganska ungt, jamfort med mig som ar en san mogen 89:a. HAHA!
Men aven om det allt ar sjukt roligt, sa finns det anda manga stunder nar man tvivlar, och bara langtar hem efter allt och alla. Biljetten hem ar bokad iaf, flyger hem den 18 dec och tillbaka igen den 5e. Det ar oxa sjukt svart att bearbeta sorgen efter brorsan, for det kommer liksom bara over en ibland, och det kan vara sa svart nar man ar ibland hyper excited americans. Men idag under bonen sa kom Ashley fram till mig, en jattesot kanadensisk tjej, och sa att Frida hade berattat for henne vad som hant. Da berattade hon att hennes mamma hade gatt bort for 6 manader sen, och att hon verkligen kunde forsta min kamp och smarta. Vi pratade och bad jattelange, och det kandes sa skont att jag antligen inte var ensam om min sorg. Sen kom annu en tjej, Heather, som jobbar pa MC, fram och berattade att hennes mamma hade gatt bort for ett ar sen, sa vi satt dar i ett horn och grat och bad ett tag. Men det kandes sa mkt lattare efter att jag pratat med dom. Och en sak som Heather sa, att grata ar inget tecken pa svaghet, utan ett tecken pa att jag har kanslor. Stark ar man nar man trots omstandigheter och sorg fullfoljer det man kanner sig kallad till att gora.For det kanns sa stark, att jag ar pa ratt stalle. Aven om detta kan vara ngt av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, sa kommer det vara sa vart det.
Jag tanker inte through in the towel!
Har forresten borjat prata mer med mina roomies, dom ar faktiskt ganska skona trots allt. haha.
Ganska kallt ute idag forresten, narmare 25 grader ar for daligt!
Peace out, saknar er.
loooooove
Saa, forsta veckan ar avklarad, och den andra inledd. Kanns latt som om jag varit har i 2 manader. Forsta veckan, som jag berattat lite om avslutades ju med Adopt a Block som det kallas i lordags. Da delades vi upp i olika grupper och akte sen ut till olika ghetton runt om i L.A. Jag akte till ett statsagt project som heter Jordans Down. Det ar typ massa hus med flertal lagenheter i, uppsmallda i ett omrade lite utanfor Downtown. Det bor flest mexicanare och african americans dar. Sa vi borjade med att dela ut mat till folk, och sen sa bad jag och Tyresee for de som ville. Ar lite ovan vid det, men det kandes verkligen bra! Vissa hade verkligen problem som de ville ha hjalp med, sa det kandes som om man vekligen gjorde ngt vettigt. Sen gick jag, Kayla och Tyresee (tva andraarsselever) runt om i omradet i delade ut forbestalla varor till folk. Traffade en familj med varldens sotaste barn, Chrystal och Destiny. Snackade aven med en tjej som hette Shorty! haha! trodde inte man kunde heta det. Det var iaf en sjukt ovanlig upplevelse. Sen tog vi med massa kids pa bussarna tillbaka till DC for att de skulle vara med pa lite aktiviteter som var i gymmet. Det var ganska ostrukturerat, ni vet nar man inte vet vad man ska gora for att allt ar kaos. Men det ordnade upp sig. pa kvallen hangde jag och frida med nagra killar och at glass, man tar varje chans man far for att komma ifran omradet! Mark att vi var 5 killar och 2 tjejer, sa vi kommer nog inte raka illa ut ;)
Sondagen bestod av mote pa morgonen, dar jag var doorgreeter innan alla kom. Var sjukt stel i ansiktet for att jag var sa trevligt. Kanns ju sa falskt, for man fragar hela tiden How you doin aven om man inte bryr sig, och alla svarar bra aven om det inte ar bra. Usch. Sen chillade vi resten av dagen, och gjorde klart scripture laxan, vi har ju som kanske sagt 7 bibelverser att memorera och skriva uppsats om varje vecka. How sweet is that..? Not so much men det ar bra for mig. Jag vill ju vekrligen forsoka.
MANDAG ar den heliga dagen. Vi ar lediga :) Sa jag, Nicole, Britt och Avery tog bilen till LAGUNA BEACH och tannade lite och drack en frappe pa starbucks. Laguna ar helt klart heaven on earth, och jag kan saga att jag inte skulle banga ett hus i the hills som vi svangde forbi en svang. Rasmus, sag tyvarr inte L.C, sa jag kunde inte halsa fran dig. sorry.
Sa idag var det back to normal igen. Startade dagen med worship och prayer i typ 1-2 h, sen lite undervisning av en MC elev. Sen hade vi vart forsta prov pa vara bibelverser. Det var verkligen enkelt. Trodde det skulle bli fruktansvart. Sen hade vi lite orientation har pa omradet, och sen lite kacka get to know you ovningar. Gick runt och fragade folk lite dumma fragor och sen borjade allvaret. Vi fick 15 min pa oss att ta ett foremal i rummet, och sen utga fran ett bibelord, och sen vara beredda pa att halla ett tal, en undervisa om det amnet i 2 min, Jag flippade ur! Jag kan ju inte ens be pa engelska an! Sa jag tvingade Nick (en helt urflippad kille fran sodern) att hjalpa mig sla upp massa bibelord pa hans Mac, for att sen forsoka komma pa ngt. Hade ett bibelord och en stolpe, och da drogs sjalvklart mitt namn ur skalen och jag var tvungen att ga upp och vittna pa engelska infor 60 pers. Kul! Men det gick faktiskt battre an forvantat, folk skrattade (at mig kanske..) och jag fick anda sagt ngt vettigt.
Annars fick vi ett hogst intressant tillskott till MC idag. Mama. Jag dor.
Det ar verkligen helt sjukt for ALLA och da menar jag ALLA har tatueringar har! Lat inte skenet av en oskyldig liten 17arig flicka bedra, for sanker man blicken sa har till och med hon en liten fjaril pa foten. Sen finns det ju oxa sanna overseriosa typer som har hela kroppen tatuerad, och de ar det manga av. Mamma, forlat men jag kommer att komma hem med en wrist tattoo. Inte for att jag faller for grupptrycket, utan for att jag verkligen ar sa sugen pa att skaffa en. Ska bara komma pa ratt motiv forst. Hm.. Nagra forslag?
Antligen sa borjar man fa koll pa folk. Vilka man tycker mindre om att umgas med, vilka som as hur skona som helst och vilka man helst vill undvika over huvudtaget. Jag och Frida snackade om det forut, att det ar faktiskt lattare att connecta med killarna, for tjejerna kan ibland vara lie for mkt. Men sen far man ju komma ihag att vissa ar ju bara 17-18, vilket ar ganska ungt, jamfort med mig som ar en san mogen 89:a. HAHA!
Men aven om det allt ar sjukt roligt, sa finns det anda manga stunder nar man tvivlar, och bara langtar hem efter allt och alla. Biljetten hem ar bokad iaf, flyger hem den 18 dec och tillbaka igen den 5e. Det ar oxa sjukt svart att bearbeta sorgen efter brorsan, for det kommer liksom bara over en ibland, och det kan vara sa svart nar man ar ibland hyper excited americans. Men idag under bonen sa kom Ashley fram till mig, en jattesot kanadensisk tjej, och sa att Frida hade berattat for henne vad som hant. Da berattade hon att hennes mamma hade gatt bort for 6 manader sen, och att hon verkligen kunde forsta min kamp och smarta. Vi pratade och bad jattelange, och det kandes sa skont att jag antligen inte var ensam om min sorg. Sen kom annu en tjej, Heather, som jobbar pa MC, fram och berattade att hennes mamma hade gatt bort for ett ar sen, sa vi satt dar i ett horn och grat och bad ett tag. Men det kandes sa mkt lattare efter att jag pratat med dom. Och en sak som Heather sa, att grata ar inget tecken pa svaghet, utan ett tecken pa att jag har kanslor. Stark ar man nar man trots omstandigheter och sorg fullfoljer det man kanner sig kallad till att gora.For det kanns sa stark, att jag ar pa ratt stalle. Aven om detta kan vara ngt av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, sa kommer det vara sa vart det.
Jag tanker inte through in the towel!
Har forresten borjat prata mer med mina roomies, dom ar faktiskt ganska skona trots allt. haha.
Ganska kallt ute idag forresten, narmare 25 grader ar for daligt!
Peace out, saknar er.
loooooove
lovar att bli battre med bilder..
Frida har precis lagt upp lite pics fran var trip till Santa Monica pa hennes blogg, fraik.blogg.se, sa check that out!
Forsta skoldagarna...
Yo biatches!
(maste passa pa att anvanda the b word, for har ar det emot lagen)
Okej, nu har jag fatt lite mer koll pa hur allt gar till. Var forsta skoldag var igar, och vi borjade dagen kl 09.00 pa parkeringsplatsen. Dar delades vi in i olika lag, jag kom sjalvklart i lag rosa! Vi var ca 10 personer som da skulle arbeta tillsammans och "bli som en familj"(dessa amerikaner!). Det hela borjade med att vi skulle hitta pa ett namn, gora en flagga och ett "cheer" Efter brainstorming kom ngn pa det brilljanta namnet "popin pinkerbells" och vi var salda. vi (dock inte jag som inte ar jatte kreativ) gjorde en ganska fin flagga och borjade sedan pa vart cheer. Eftersom vi hade de tva ghettokillarna i MCLA i var grupp hittade de sjalvklart pa en shyst rap medans vi andra typ dansade och "what, what" ade i bakgrunden. Det hela avslutades faktiskt med att de beatboxade och the swedish white girl gone crazy freestyling! Haha, det var sa kul och alla snackar om min konstiga dans och mitt slangade med haret..(ni som sett mig shakin that thang pa dansgolvet vet nog vad de syftar pa..)
Efter detta akte vi till en park (for the record var det typ 30 grader och ingen vind denna dagen, sa det verkligen steeeekte i solen och jag hade sjalvklart inget solskydd pa.. Men jag har fiiina linjer idag kan jag meddela.) IALLAFALL, vi lekte massa sjuka lekar, och i slutet var det som ett Amazing race, ni vet en ledtrad leder till en annan. Vi sprang runt som galningar i flera timmar, och lyssna pa detta, den sista uppgiften var att ata ngt riktigt ackligt. Saaa, vad far vart team som uppgift att ata? Jooo, SYRSOR!!!! Har aldrig skrikit sa mkt innan jag atit ngt sa fort. Men jaja, det var inget for en sjoman. Tuggade dock inte som min van Summer gjorde, och kande det bittra smaken av inalvor, min hoppade mest runt i munnen innan jag fick svalt den. Tre tjejer vagrade, sa Tyler fick ata 4 st!!! GROOOOOSE!!!
Vi vann forresten den tavlingen...
Efter det sa akte vi tillbaka i vara typical skolbuss ala America (ni vet med dom breda satena man kan sitta 3 pa) till DC igen. Da var det bara att satta igang att jobba pa vart nummer till kvallens talentshow! Oj vad vi var inspirerade! Helt sjukt vad de kor med oss. Sa team popin pinkerbells traffades for att brainstorma.. och kom det nagra ideer what so ever? nej. Vi hade 3 h pa oss och nar 1 h var kvar kom vi antligen fram till att vi skulle lata killarna gora en parodi pa Nsync, sen skulle vi tjejer battla dem genom att dansa thriller dansen(som jag knappt kom ihag och fick improvisera fram) I slutet sa skulle John saga massa klyshor om hur vi maste jobba tillsammmans och sa dansar och sjunger alla till High School musical. SAAA CHEESY, men shit vad kul vi hade! Alla skrattade, och da var vi nojda. Ni skulle sett Fridas imitation av Britney Spears pa hennes grupps nummer, hon kicked ass!
Idag borjade iallafall skolan pa riktigt. Vi skulle traffas kl 09 i Angelus Temple som ligger ca 10 min fran DC. Det ar liksom var kyrka. Dar hade vi lovsang och bon i typ 1,5 h, var saa starkt verkligen. Hur skont som helst. Sen hade vi lite Devotions(typ vittnesbord/undervisning) fran en andra arselev.(nasta vecka ska vi sjalva borja ha dessa! SCARY.) Sen kom det en security guy och snackade lite om vad vi inte far gora och sa. Vi far inte lamna omradet efter 22 ensama, for det har varit folk som blivit ranade och sa runt omkring har, sa tjejer ska helst ga grupper om 3.
DC har ett program som kallas Desicpleship, som ar for man och kvinnor som antigen har drogproblem ar hemlosa, kriminella, gangmedlemar, what so ever. De har valdigt harda regler om vad de far gora och inte, och ar isolerade for en viss tid. Eftersom de inte far dejta eller ha relationer med utomstande, iaf 1ars elever, sa far vi inte prata med dom, bara for att vara pa den sakra sidan. Det later ganska vettigt, men anda skumt. Vi kan ju halsa och sa, men liksom inte prata. Helt otroligt vilka historier de hade att beratta om hur manniskor blivit forandrade och idag arbetar i kyrkan efter ha gatt programmet.
Det ar anda lite regeler som kan verka harda har, men som anda ar ganska vettiga. Eftersom vi ar har for att verkligen fokusera pa Gud och ge honom detta aret, sa ar det anda ganska vettigt att vi inte ska halla pa att dejta och bli kara och sa. Men regler som att 2 tjejer och 2 killar inte kan umgas for da raknas det som en dejt, ar lite lojliga. Jag far till exempel inte prata med en kille sjalv i ett rum. Men jaja, det ar val bara att lyda. Jag vill anda inte halla pa att mess around detta aret. Har verkligen sjuka forvantningar pa vad Gud ska gora detta aret. Jag har liksom aldrig slappt taget om mitt liv innan pa detta sattet, har inte vagat, sa nu ar allt upp till honom. Tror och vet att jag kommer vara med om coola saker detta aret, och jag lovar att rapportera sa fort som mojligt.
Nu sitter jag och Frida i cafet och chillar, vi har slutat for dagen. Ska snart ata lite delicous food och sedan traffa Ulrika, Emelie och Victor, jag vet att det ar lite trakigt att vi umgas med svenskar, men det ar saa skont att slippa prata engelska och tanka pa kulturkrockar for nagra timmar. Har aldrig traffat manniskorna innan, men man ar anda samma.
Okej, tankte beratta lite om mina roomies. Jag har ju tre av dem, oohh sa skoj. Den forsta ar Simonette, en ganska tyst 24 arig norsk tjej som ursprungligen ar ifran Filippinerna. Vi har kanske inte klickat sa mkt. Hon ar valdigt tyst som sagt. Sen har vi Shamia, en 18arig african american pojkflicka som, goo figure, inte heller pratar sa mkt. Sen har vi Dana, en 18 arig tjej (ursakta, men lite eurotrash) som faktiskt ar ganska konstig och sminkar sig jatte mkt och fonar haret sju pa morgonen. Kort sagt, vi pratar inte jattemkt, men det kanns anda ok. Jag orkar inte vara social overallt.
Annars finns det sjukt manga skona manniskor som man sakta men sakert borjar lara kanna mer och mer som ar volontarer och dylikt. Jag har ngt utav en stalker, en liten spansk kille som dyker upp overallt fran ingenstans och pratar hela tiden om hur beatiful swedish girls are. Jeje, what ever. Jag rakade att hosta honom i ogat idag pa lunchen sa jag tror att han ogillar mig lite nu! HAHA! det var verkligen roligt.
Om ni nagonsin skulle vilja skicka ett brev till mig ar min adress;
Dream Center
Amanda Karlsson, MCLA
2301 Bellevue ave.
90026 CA LA
USA
Mitt american nr ar;
+11 518 852 7273
Ska snart fixa ett internationellt telefonkort, sa bli inte forvanade om jag ringer en dag. Saknar er sa mkt!!
pusssss
(maste passa pa att anvanda the b word, for har ar det emot lagen)
Okej, nu har jag fatt lite mer koll pa hur allt gar till. Var forsta skoldag var igar, och vi borjade dagen kl 09.00 pa parkeringsplatsen. Dar delades vi in i olika lag, jag kom sjalvklart i lag rosa! Vi var ca 10 personer som da skulle arbeta tillsammans och "bli som en familj"(dessa amerikaner!). Det hela borjade med att vi skulle hitta pa ett namn, gora en flagga och ett "cheer" Efter brainstorming kom ngn pa det brilljanta namnet "popin pinkerbells" och vi var salda. vi (dock inte jag som inte ar jatte kreativ) gjorde en ganska fin flagga och borjade sedan pa vart cheer. Eftersom vi hade de tva ghettokillarna i MCLA i var grupp hittade de sjalvklart pa en shyst rap medans vi andra typ dansade och "what, what" ade i bakgrunden. Det hela avslutades faktiskt med att de beatboxade och the swedish white girl gone crazy freestyling! Haha, det var sa kul och alla snackar om min konstiga dans och mitt slangade med haret..(ni som sett mig shakin that thang pa dansgolvet vet nog vad de syftar pa..)
Efter detta akte vi till en park (for the record var det typ 30 grader och ingen vind denna dagen, sa det verkligen steeeekte i solen och jag hade sjalvklart inget solskydd pa.. Men jag har fiiina linjer idag kan jag meddela.) IALLAFALL, vi lekte massa sjuka lekar, och i slutet var det som ett Amazing race, ni vet en ledtrad leder till en annan. Vi sprang runt som galningar i flera timmar, och lyssna pa detta, den sista uppgiften var att ata ngt riktigt ackligt. Saaa, vad far vart team som uppgift att ata? Jooo, SYRSOR!!!! Har aldrig skrikit sa mkt innan jag atit ngt sa fort. Men jaja, det var inget for en sjoman. Tuggade dock inte som min van Summer gjorde, och kande det bittra smaken av inalvor, min hoppade mest runt i munnen innan jag fick svalt den. Tre tjejer vagrade, sa Tyler fick ata 4 st!!! GROOOOOSE!!!
Vi vann forresten den tavlingen...
Efter det sa akte vi tillbaka i vara typical skolbuss ala America (ni vet med dom breda satena man kan sitta 3 pa) till DC igen. Da var det bara att satta igang att jobba pa vart nummer till kvallens talentshow! Oj vad vi var inspirerade! Helt sjukt vad de kor med oss. Sa team popin pinkerbells traffades for att brainstorma.. och kom det nagra ideer what so ever? nej. Vi hade 3 h pa oss och nar 1 h var kvar kom vi antligen fram till att vi skulle lata killarna gora en parodi pa Nsync, sen skulle vi tjejer battla dem genom att dansa thriller dansen(som jag knappt kom ihag och fick improvisera fram) I slutet sa skulle John saga massa klyshor om hur vi maste jobba tillsammmans och sa dansar och sjunger alla till High School musical. SAAA CHEESY, men shit vad kul vi hade! Alla skrattade, och da var vi nojda. Ni skulle sett Fridas imitation av Britney Spears pa hennes grupps nummer, hon kicked ass!
Idag borjade iallafall skolan pa riktigt. Vi skulle traffas kl 09 i Angelus Temple som ligger ca 10 min fran DC. Det ar liksom var kyrka. Dar hade vi lovsang och bon i typ 1,5 h, var saa starkt verkligen. Hur skont som helst. Sen hade vi lite Devotions(typ vittnesbord/undervisning) fran en andra arselev.(nasta vecka ska vi sjalva borja ha dessa! SCARY.) Sen kom det en security guy och snackade lite om vad vi inte far gora och sa. Vi far inte lamna omradet efter 22 ensama, for det har varit folk som blivit ranade och sa runt omkring har, sa tjejer ska helst ga grupper om 3.
DC har ett program som kallas Desicpleship, som ar for man och kvinnor som antigen har drogproblem ar hemlosa, kriminella, gangmedlemar, what so ever. De har valdigt harda regler om vad de far gora och inte, och ar isolerade for en viss tid. Eftersom de inte far dejta eller ha relationer med utomstande, iaf 1ars elever, sa far vi inte prata med dom, bara for att vara pa den sakra sidan. Det later ganska vettigt, men anda skumt. Vi kan ju halsa och sa, men liksom inte prata. Helt otroligt vilka historier de hade att beratta om hur manniskor blivit forandrade och idag arbetar i kyrkan efter ha gatt programmet.
Det ar anda lite regeler som kan verka harda har, men som anda ar ganska vettiga. Eftersom vi ar har for att verkligen fokusera pa Gud och ge honom detta aret, sa ar det anda ganska vettigt att vi inte ska halla pa att dejta och bli kara och sa. Men regler som att 2 tjejer och 2 killar inte kan umgas for da raknas det som en dejt, ar lite lojliga. Jag far till exempel inte prata med en kille sjalv i ett rum. Men jaja, det ar val bara att lyda. Jag vill anda inte halla pa att mess around detta aret. Har verkligen sjuka forvantningar pa vad Gud ska gora detta aret. Jag har liksom aldrig slappt taget om mitt liv innan pa detta sattet, har inte vagat, sa nu ar allt upp till honom. Tror och vet att jag kommer vara med om coola saker detta aret, och jag lovar att rapportera sa fort som mojligt.
Nu sitter jag och Frida i cafet och chillar, vi har slutat for dagen. Ska snart ata lite delicous food och sedan traffa Ulrika, Emelie och Victor, jag vet att det ar lite trakigt att vi umgas med svenskar, men det ar saa skont att slippa prata engelska och tanka pa kulturkrockar for nagra timmar. Har aldrig traffat manniskorna innan, men man ar anda samma.
Okej, tankte beratta lite om mina roomies. Jag har ju tre av dem, oohh sa skoj. Den forsta ar Simonette, en ganska tyst 24 arig norsk tjej som ursprungligen ar ifran Filippinerna. Vi har kanske inte klickat sa mkt. Hon ar valdigt tyst som sagt. Sen har vi Shamia, en 18arig african american pojkflicka som, goo figure, inte heller pratar sa mkt. Sen har vi Dana, en 18 arig tjej (ursakta, men lite eurotrash) som faktiskt ar ganska konstig och sminkar sig jatte mkt och fonar haret sju pa morgonen. Kort sagt, vi pratar inte jattemkt, men det kanns anda ok. Jag orkar inte vara social overallt.
Annars finns det sjukt manga skona manniskor som man sakta men sakert borjar lara kanna mer och mer som ar volontarer och dylikt. Jag har ngt utav en stalker, en liten spansk kille som dyker upp overallt fran ingenstans och pratar hela tiden om hur beatiful swedish girls are. Jeje, what ever. Jag rakade att hosta honom i ogat idag pa lunchen sa jag tror att han ogillar mig lite nu! HAHA! det var verkligen roligt.
Om ni nagonsin skulle vilja skicka ett brev till mig ar min adress;
Dream Center
Amanda Karlsson, MCLA
2301 Bellevue ave.
90026 CA LA
USA
Mitt american nr ar;
+11 518 852 7273
Ska snart fixa ett internationellt telefonkort, sa bli inte forvanade om jag ringer en dag. Saknar er sa mkt!!
pusssss
Bloging from Starbucks
Heeej mina underbara svenska vänner!
Ni ska veta hur mkt jag faktiskt tänker på er alla där hemma. Det är så sjukt mkt känslor på en och samma gång att vara så långt bort från trygga Öckerö. Så, senast jag skrev så hade vi varit i Santa Monica, och sedan dess så har det ju hänt lite till.
Dagen efter, alltså fredagen så bestämde samma gäng oss för att åka till Hollywood. Bara för att ha varit där liksom. Så vi hoppade på en buss och frågade oss fram tills vi tillslut hittade en bra hållplats. Sen gick vi några kvarter för att komma till Hollywood Boulevard, ni vet "the avenue of the stars". Det var så sjuuuuukt oglammigt!!! Verkligen! Blev ganska besviken, men var ändå ball att få se det. Batman, Marilyn, Johnny Depp och alla andra "stjärnor" hängde där och var villiga att ställa upp på ett foto för typ 5 bucks. Hemskt gärna liksom. Not. Vi shoppade lite, köpte en kamera :D Så bilderna kommer snaaart. Köpte även vääärldens mest adorable halsband från Guess, jag bara blev så kär, och eftersom det kostade typ 250 kr kunde jag inte motstå. Det är verkligen äckligt billigt, ett par guess jeans kunde kosta runt 600kr. Men vi åkte hem ganska tidigt, för vi skulle iväg för att fira Josefine, en svensk volontär från Kalmar(som gått samma bibelskola som Frida Christofferson, välkommen till frikyrko-Sverige!) Vi åkte iaf typ 20 pers, som var flest volontärer nya som gamla, och typ alla svenskar som finns. Vi åkte till ett typ stort köptcentrum, som heter Americano. Sjukt mysigt och väldigt rent och fint, förhållandevis till Hollywood. Kände dock inte för att shoppa. Gick till En restaurang och åt och chillade runt tills elva-ish, och då åkte vi hem heeeeeeeeelt utmattade.
Man är trött mestadels av tiden pga tidsskillnaden och alla nya intryck, men det funkar ändå. Har kommit in i det ganska bra nu. Gårdagen var lite småseg, ingen har ngt spec att göra nu innan skolan börjar. Gick upp och åt pannkakor till frukost med svenskarna, dom var to die for. Maten vi får är verkligen spännande. Igår fick vi sloppy joes till lunch, som är typ hamburgerbröd(DOC FULLKORN!!!) med typ ngn köttfärsröra emellan och det bönor vid sidan. Gott.. åt bara frukt och brödet. Man pallar inte mer. Gick iallafall till gymmet och tränade en timme eller två, det ä sannerligen behövligt här o man ska undvika några extrakilon.
OMG!!!!! Jag bara måste berätta om gårkvällen. Vi var först på ungdomsmötet, somvar i Angelus Temple, där alla Dream Centers services är. Det var typ som ett passion möte fast 1000 ggr värre. Det var mkt ös och mkt folk och predikan var huur bra som helst, Efter mötet så gick vi till "Lord's gym" som ligger på DC området där ett Krumping battle skulle vara. Ni som inte vet vad krumping är så är det dansstilen man ofta ser i Chris Brown videos, eller som tex i filmen Stomp the yard. Det är sjukt aggressiv freestyling och folk är liksom all over the place. Det var iallafall ett battle där och hela gymmet var fullt av african american killar from the hood, ni kan ju fatta att jag var in heaven!!! De var så äckligt grymma att jag bara satt och gapade medans de dansade. Det var helt insane och jag älskade varenda sekund. Detta kändes helt klart so en av anledningarna till att jag vill vara här jag är.
Hade invingningsmiddag för alla Masters 1st year idag, och vi var ca 80 elever med föräldrar. Ska berätta mer hur allt går till när jag själv vet ;)
PUSS PÅ ER. LOOOOOOVE YOU!!!!(som ma tydligen säger till allt och alla här i staterna...)
Ni ska veta hur mkt jag faktiskt tänker på er alla där hemma. Det är så sjukt mkt känslor på en och samma gång att vara så långt bort från trygga Öckerö. Så, senast jag skrev så hade vi varit i Santa Monica, och sedan dess så har det ju hänt lite till.
Dagen efter, alltså fredagen så bestämde samma gäng oss för att åka till Hollywood. Bara för att ha varit där liksom. Så vi hoppade på en buss och frågade oss fram tills vi tillslut hittade en bra hållplats. Sen gick vi några kvarter för att komma till Hollywood Boulevard, ni vet "the avenue of the stars". Det var så sjuuuuukt oglammigt!!! Verkligen! Blev ganska besviken, men var ändå ball att få se det. Batman, Marilyn, Johnny Depp och alla andra "stjärnor" hängde där och var villiga att ställa upp på ett foto för typ 5 bucks. Hemskt gärna liksom. Not. Vi shoppade lite, köpte en kamera :D Så bilderna kommer snaaart. Köpte även vääärldens mest adorable halsband från Guess, jag bara blev så kär, och eftersom det kostade typ 250 kr kunde jag inte motstå. Det är verkligen äckligt billigt, ett par guess jeans kunde kosta runt 600kr. Men vi åkte hem ganska tidigt, för vi skulle iväg för att fira Josefine, en svensk volontär från Kalmar(som gått samma bibelskola som Frida Christofferson, välkommen till frikyrko-Sverige!) Vi åkte iaf typ 20 pers, som var flest volontärer nya som gamla, och typ alla svenskar som finns. Vi åkte till ett typ stort köptcentrum, som heter Americano. Sjukt mysigt och väldigt rent och fint, förhållandevis till Hollywood. Kände dock inte för att shoppa. Gick till En restaurang och åt och chillade runt tills elva-ish, och då åkte vi hem heeeeeeeeelt utmattade.
Man är trött mestadels av tiden pga tidsskillnaden och alla nya intryck, men det funkar ändå. Har kommit in i det ganska bra nu. Gårdagen var lite småseg, ingen har ngt spec att göra nu innan skolan börjar. Gick upp och åt pannkakor till frukost med svenskarna, dom var to die for. Maten vi får är verkligen spännande. Igår fick vi sloppy joes till lunch, som är typ hamburgerbröd(DOC FULLKORN!!!) med typ ngn köttfärsröra emellan och det bönor vid sidan. Gott.. åt bara frukt och brödet. Man pallar inte mer. Gick iallafall till gymmet och tränade en timme eller två, det ä sannerligen behövligt här o man ska undvika några extrakilon.
OMG!!!!! Jag bara måste berätta om gårkvällen. Vi var först på ungdomsmötet, somvar i Angelus Temple, där alla Dream Centers services är. Det var typ som ett passion möte fast 1000 ggr värre. Det var mkt ös och mkt folk och predikan var huur bra som helst, Efter mötet så gick vi till "Lord's gym" som ligger på DC området där ett Krumping battle skulle vara. Ni som inte vet vad krumping är så är det dansstilen man ofta ser i Chris Brown videos, eller som tex i filmen Stomp the yard. Det är sjukt aggressiv freestyling och folk är liksom all over the place. Det var iallafall ett battle där och hela gymmet var fullt av african american killar from the hood, ni kan ju fatta att jag var in heaven!!! De var så äckligt grymma att jag bara satt och gapade medans de dansade. Det var helt insane och jag älskade varenda sekund. Detta kändes helt klart so en av anledningarna till att jag vill vara här jag är.
Hade invingningsmiddag för alla Masters 1st year idag, och vi var ca 80 elever med föräldrar. Ska berätta mer hur allt går till när jag själv vet ;)
PUSS PÅ ER. LOOOOOOVE YOU!!!!(som ma tydligen säger till allt och alla här i staterna...)
Were to start?!
Forlat, jag hade ju lovat mig sjalv att inte skriva pa engelska for mkt, det ar sa sjukt storande nar folk som ar bortresta "glommer bort" hur man skriver pa svenska...
IALLAFALL, jag ar HAAR. Helt sjukt.
Som forutspatt blev det inte en torr tillstallning nar jag och frida lamnade landvetter. Jag grinade hela tiden, medan vickan och mami kom igang nar jag skulle ga. Usch. Men det var bara att suck it up. Det forsta som hande nar vi skulle checka in var sjalvklart att vi inte fanns med i databasen. Eller vi fanns med, men "hangde i luften" Kul! Helt klart vantat pa ngt satt. Efter ett tag fick vi platser anda. Shyrre!
Planet till Paris gar som pa rals och allt klaffar. Landar i ett 10 gradigt och regnigt Paris, ball varre! Dar ar det vante tid ca 4 h sa vi underhaller oss med att typ.. spela harpan? Vi gar pa planet till Atlanta med massor av trevliga(och tjocka) amerikaner. Nar vi stter dar och chillar lite sa kommer en flygvardinna fram till oss och sager
- You know, we got Neyo on the plane!
Okej, ball tankte vi och svarade
- His new album?
- NOOOO, his IN THE PLANE!!!!
A&F; OOOOHHH MYYYYYY GOOOOOOOOOOOOD.
Trevligt varre! Hade inga storre forvantningar pa att se kandisar i USA, men om det borjar sa har far jag nog tanka om..
Planet tar iaf ca 9 h, och vi landar 40 min forsent i Atlanta. Vi har alltsa en halvtimme pa oss att hinna med nasta plan. Good luck. Vi star i vaaarldens langsta ko med massor kineser till visum kontrollen, och nar jag antligen kommer fram ar det inga problem, far visum for ett ar och smapratar lite med visumgubben. Nar jag vander mig om ar Frida borta.. Men jag antar att hon akt ner till baggaget sa jag aker ned. Dar vantar dock ingen blond flicka pa mig sa jag borjar fraga runt; "Have you seen my blonde cousin?" Men ingen har sett henne.. Far kanske lite, men bara lite panik, for jag har bestamt mig for att det ar onodigt att oroa mig for sadant. Jag pratar med lite folk, alla ar verkligen sjukt trevliga overallt!
Plotsligt ser jag henne aka ner for rulltrappan, och hon ser nog allt lite shaky ut.. Hon hade fatt lite problem med hennes asshole till visakontrollman, och hon hade blivit korsforhord i ett litet rum, Poor thaaaang! Men det hade ordnat sig.
Kollade nu pa klockan och vart plan hade att for 15 min sen. Kul. Vad gor vi nu?
Himla kackt blev det af, gratis middag och hotell i A-town, for vart nya plan skulle ga 07.30 nasta dag.
Nar vi val stiger pa planet till L.A kanns det som att aka hem, pa ngt satt. Antligen pa ratt spar..
4 h senare landar vi i ett 32 gradigt L.A, jeans och skinnjacka+ min oddmolly kofta kanns lite fel pa ngt satt? Vi blir upphamtade av vara hosts, Amanda och Kayla, som ar andra ars elever pa Masters. Ja, man kan tydligen ga tre ar om man kanner for det.
Vi aker till Dream Center, dar vi far vara rum. Jag ska dela rum med FYRA ANDRA TJEJER och dela badrum med FYRA TJEJER TILL. Spannande liv. Mina roomies har inte kommit an dock, vet bara att det ar en norsk tjej som sover under mig. Frida bor i rummet intill, sa vi delar badrum. Sa mysigt! Nar vi kom till var studentkorridor blev vi iallafall attackerade av trevliga manniskor som var saaaaaaa excited to se us!!!!!!!!!!! Gud va manga namn det ar. Hanger inte med. Det ar typ bara 2 o 3 ars elever som ar har, inte manga forsta arselever som kommit an, det flesta kommer idag. Alla verkar iaf valdigt normala.
Sa i onsdags hangde vi mest runt, pratade med folk, at vaaaldigt spannande mat i cafeterian, lovar att ta kort nar jag kopt min kamera.
Nar jag vaknade i garmorse kandes det anda lite jobbigt pa ngt satt. Det ar svart att veta vad man ska gora, vart man ska ga nu i borjan, innan skolan borjar. Men nar jag och Frida skulle kopa frukost traffade vi Megan( en 1 ars elev) och hennes van Nina som skulle aka till Santa Monica, sa vi hangde pa dom. Tog bussen i ca 1 h och sag sen denna bredda och vackra stranden hagra framfor oss. Sjukt vackert, och precis som i alla filmer man ser. Vi badade och solade nagra h, ar heelt rod idag. Men jag kan ta det ;) Shoppade sedan loss pa FOREVER 21, SEPHORA och URBAN OUTFITTERS pa Boulevard, en valdigt trevlig shoppinggata. VId kl 8 kande vi oss nojda och akte hem.
Nar vi kom hem attackerades vi av alla igen, WHERE HAVE YOU BEEN?!?!?! Forlat liksom. jaja, dom var val bara oroliga. Alla ar sjukt sammansvetsade har, ar ju lite anti hela "vi ar alla en stor familj" filosofin, men jag ska inte saga for mkt, detta kommer ju anda vara min familj framover. Maste bara komma in i det.
Har redan traffat typ 8 st svenskar, det kryllar av dem. Satt och at med bara amerikaner, och helt plotsligt var det bara svenskar pa bordet. Lite ball att antligen kunna utkonkurera amerikanerna!
Folk i storta allmanhet ar valdigt trevliga, alla fragor "Hey, how you doing?" Och da maste man svara "Good, how are you?" Kanns lite falskt, men anda trevligt. Man borjar aven prata med folk hela tiden, alla ar valdigt oppna, och det alskar jag!
Tillsist vill jag bara saga att ni som ar oroliga over att jag skulle traffa ngn, DONT BE. Det ar sjukt harda regler pa hela kille-tjej grejen, vissa far vi inte ens prata med. Haha, later skumt, men jag forklarar mer en annan dag. Lovar aven att lagga upp bilder nar jag fatt min rosa kamera :)
PUSS PA ALLA, SAKNAR ER!
Mandi K in L.A
Ps, jag kommer tyvarr pa mig sjalv med att saga "That's sooo cute!" med The Hills accent, PLEEEEEEAASE KILL ME!!!ds.
IALLAFALL, jag ar HAAR. Helt sjukt.
Som forutspatt blev det inte en torr tillstallning nar jag och frida lamnade landvetter. Jag grinade hela tiden, medan vickan och mami kom igang nar jag skulle ga. Usch. Men det var bara att suck it up. Det forsta som hande nar vi skulle checka in var sjalvklart att vi inte fanns med i databasen. Eller vi fanns med, men "hangde i luften" Kul! Helt klart vantat pa ngt satt. Efter ett tag fick vi platser anda. Shyrre!
Planet till Paris gar som pa rals och allt klaffar. Landar i ett 10 gradigt och regnigt Paris, ball varre! Dar ar det vante tid ca 4 h sa vi underhaller oss med att typ.. spela harpan? Vi gar pa planet till Atlanta med massor av trevliga(och tjocka) amerikaner. Nar vi stter dar och chillar lite sa kommer en flygvardinna fram till oss och sager
- You know, we got Neyo on the plane!
Okej, ball tankte vi och svarade
- His new album?
- NOOOO, his IN THE PLANE!!!!
A&F; OOOOHHH MYYYYYY GOOOOOOOOOOOOD.
Trevligt varre! Hade inga storre forvantningar pa att se kandisar i USA, men om det borjar sa har far jag nog tanka om..
Planet tar iaf ca 9 h, och vi landar 40 min forsent i Atlanta. Vi har alltsa en halvtimme pa oss att hinna med nasta plan. Good luck. Vi star i vaaarldens langsta ko med massor kineser till visum kontrollen, och nar jag antligen kommer fram ar det inga problem, far visum for ett ar och smapratar lite med visumgubben. Nar jag vander mig om ar Frida borta.. Men jag antar att hon akt ner till baggaget sa jag aker ned. Dar vantar dock ingen blond flicka pa mig sa jag borjar fraga runt; "Have you seen my blonde cousin?" Men ingen har sett henne.. Far kanske lite, men bara lite panik, for jag har bestamt mig for att det ar onodigt att oroa mig for sadant. Jag pratar med lite folk, alla ar verkligen sjukt trevliga overallt!
Plotsligt ser jag henne aka ner for rulltrappan, och hon ser nog allt lite shaky ut.. Hon hade fatt lite problem med hennes asshole till visakontrollman, och hon hade blivit korsforhord i ett litet rum, Poor thaaaang! Men det hade ordnat sig.
Kollade nu pa klockan och vart plan hade att for 15 min sen. Kul. Vad gor vi nu?
Himla kackt blev det af, gratis middag och hotell i A-town, for vart nya plan skulle ga 07.30 nasta dag.
Nar vi val stiger pa planet till L.A kanns det som att aka hem, pa ngt satt. Antligen pa ratt spar..
4 h senare landar vi i ett 32 gradigt L.A, jeans och skinnjacka+ min oddmolly kofta kanns lite fel pa ngt satt? Vi blir upphamtade av vara hosts, Amanda och Kayla, som ar andra ars elever pa Masters. Ja, man kan tydligen ga tre ar om man kanner for det.
Vi aker till Dream Center, dar vi far vara rum. Jag ska dela rum med FYRA ANDRA TJEJER och dela badrum med FYRA TJEJER TILL. Spannande liv. Mina roomies har inte kommit an dock, vet bara att det ar en norsk tjej som sover under mig. Frida bor i rummet intill, sa vi delar badrum. Sa mysigt! Nar vi kom till var studentkorridor blev vi iallafall attackerade av trevliga manniskor som var saaaaaaa excited to se us!!!!!!!!!!! Gud va manga namn det ar. Hanger inte med. Det ar typ bara 2 o 3 ars elever som ar har, inte manga forsta arselever som kommit an, det flesta kommer idag. Alla verkar iaf valdigt normala.
Sa i onsdags hangde vi mest runt, pratade med folk, at vaaaldigt spannande mat i cafeterian, lovar att ta kort nar jag kopt min kamera.
Nar jag vaknade i garmorse kandes det anda lite jobbigt pa ngt satt. Det ar svart att veta vad man ska gora, vart man ska ga nu i borjan, innan skolan borjar. Men nar jag och Frida skulle kopa frukost traffade vi Megan( en 1 ars elev) och hennes van Nina som skulle aka till Santa Monica, sa vi hangde pa dom. Tog bussen i ca 1 h och sag sen denna bredda och vackra stranden hagra framfor oss. Sjukt vackert, och precis som i alla filmer man ser. Vi badade och solade nagra h, ar heelt rod idag. Men jag kan ta det ;) Shoppade sedan loss pa FOREVER 21, SEPHORA och URBAN OUTFITTERS pa Boulevard, en valdigt trevlig shoppinggata. VId kl 8 kande vi oss nojda och akte hem.
Nar vi kom hem attackerades vi av alla igen, WHERE HAVE YOU BEEN?!?!?! Forlat liksom. jaja, dom var val bara oroliga. Alla ar sjukt sammansvetsade har, ar ju lite anti hela "vi ar alla en stor familj" filosofin, men jag ska inte saga for mkt, detta kommer ju anda vara min familj framover. Maste bara komma in i det.
Har redan traffat typ 8 st svenskar, det kryllar av dem. Satt och at med bara amerikaner, och helt plotsligt var det bara svenskar pa bordet. Lite ball att antligen kunna utkonkurera amerikanerna!
Folk i storta allmanhet ar valdigt trevliga, alla fragor "Hey, how you doing?" Och da maste man svara "Good, how are you?" Kanns lite falskt, men anda trevligt. Man borjar aven prata med folk hela tiden, alla ar valdigt oppna, och det alskar jag!
Tillsist vill jag bara saga att ni som ar oroliga over att jag skulle traffa ngn, DONT BE. Det ar sjukt harda regler pa hela kille-tjej grejen, vissa far vi inte ens prata med. Haha, later skumt, men jag forklarar mer en annan dag. Lovar aven att lagga upp bilder nar jag fatt min rosa kamera :)
PUSS PA ALLA, SAKNAR ER!
Mandi K in L.A
Ps, jag kommer tyvarr pa mig sjalv med att saga "That's sooo cute!" med The Hills accent, PLEEEEEEAASE KILL ME!!!ds.
